Denna studie syftar till att undersöka och diskutera lärarstudenters syn på den egna förmågan att arbeta och förhålla sig till normer och normkritik i samhällskunskapsundervisningen i årskurs 4-6. Studien syftar även till att lyfta utmaningar och potential med användningen av ett normkritiskt förhållningssätt i undervisningen.

Studiens empiri har samlats in genom kvalitativa intervjuer, varav respondenterna bestod av sex lärarstudenter som studerade den sista terminen på grundskollärarprogrammet, inriktning årskrus 4-6. Teorier som analysen utgår ifrån är de normkritiska perspektiven, och då främst det ickeförtryckande perspektivet, det intersektionella perspektivet och queerteorin.

Resultatet som studien kom fram till var att lärarstudenterna ser stora fördelar med att läraren använder ett normkritiskt förhållningssätt och bär på en medvetenhet om sina normer samt förutfattade meningar. Lärarstudenterna lyfter reflektionstid som betydelsefull och uttrycker det som ett verktyg för att öka medvetenheten om egna normer och värderingar, ur både ett elev- och lärarperspektiv. De poängterar även samtalet som ett viktigt redskap läraren kan använda för att lyfta- och utmana normer i elevernas omvärld. 

Slutligen visar diskussionen att lärarens egen normmedvetenhet är avgörande för att kunna hålla i en undervisning som utmanar och problematiserar rådande normer på ett konstruktivt sätt. Det framhålls att ett normkritiskt förhållningssätt är positivt, i den mening att skapa en mer inkluderande lärmiljö, men även att förhållningssättet är något som handlar om lärarens erfarenhet, känslighet och balans mellan att utmana normer och respektera elevernas individuella åsikter.