This study investigates the effects of humor and storytelling techniques within comedy as didactic tools in high school social studies. The purpose is to analyze how these methods impact students' engagement, understanding, and performance. The study adopts a mixed-methods approach, including surveys, interviews, classroom observations, and the analysis of grade data as well as formative and summative assessments. Participants consist of two social studies teachers and 58 first-year students from four vocational programs at a vocational upper secondary school in the Stockholm region. A test group was exposed to humor and comedic storytelling techniques through structured narratives, role-playing, and visual aids, while the other groups served as control groups. The marginal differences in prior grade distribution (approximately ±5% variation in average grades) among the student groups from middle school provided a homogeneous starting point, enhancing the study’s validity. 

The study’s results reveal that humor and comedic storytelling clearly improve students’ engagement and understanding of complex topics within social studies. Students in the test group (Group A) consistently reported high levels of interest and participation in social studies lessons. Their knowledge levels, based on both formative and summative assessments, were on average 15 per cent higher than those of students in the control group (Group B), who did not receive instruction with the same focus on humor and comedic storytelling as Group A. The study demonstrates that a structured humoristic storytelling technique fosters an inclusive and relaxed learning environment and that comedic storytelling helps to concretize abstract concepts and promote deeper learning. Observations also indicated that these methods improved the classroom climate and relationships between students and teachers. 

Despite these positive findings, the study identified challenges: humor can be distracting if not strategically aligned with the content, and there is a risk of excluding students if the humor is overly ironic or satirical. For instance, humor that inadvertently touches on cultural or personal sensitivities can create unwanted tensions. Humor and comedy that target others and ridicule them – such as mocking, scornful, insulting, or derogatory humor – should therefore be avoided in teaching. To minimize the negative consequences of actively using humor and comedic storytelling in social studies instruction, professional development for teachers in humor and comedic storytelling techniques is recommended, as well as the development of strategic planning models to effectively integrate these methods into high school social studies education. Additionally, future research should examine the long-term effects, cultural variations, and neuroscientific perspectives to further illuminate the potential and refine the use of these methods and pedagogical tools to enrich social studies education at the high school level. 

Keywords: humor, storytelling techniques, didactics, social studies, engagement, understanding, classroom climate, students, learning methods, pedagogical tools, formative and summative assessment 

Sammanfattning 

Denna studie undersöker effekterna av humor och berättartekniker inom komedi som didaktiska verktyg i samhällskunskap på gymnasienivå. Syftet är att analysera hur dessa metoder påverkar elevernas engagemang, förståelse och prestationer. Studien använder en blandad metodansats, inklusive enkäter, intervjuer, klassrumsobservationer samt analys av betygsdata och formativa och summativa bedömningar. Deltagarna består av två samhällskunskapslärare och 58 förstaårselever från fyra yrkesprogram vid det yrkesinriktade gymnasiet i Stockholmsregionen. En testgrupp exponeras för humor och berättartekniker inom komedi genom strukturerade berättelser, rollspel och visuella hjälpmedel, medan de andra grupperna fungerar som kontrollgrupper. De marginella skillnaderna i tidigare betygsfördelning (cirka ±5 % variation i genomsnittliga betyg) bland elevgrupperna från högstadiet bidrog till en homogen utgångspunkt, vilket stärker studiens validitet. 

Studiens resultat visar att humor och komiskt berättande visar på en tydlig förbättring av elevers engagemang och förståelse av komplexa ämnen inom samhällskunskap. Eleverna i testgruppen (Grupp A) rapporterade en genomgående hög nivå när det gäller intresse och deltagande i lektionsundervisningen i samhällskunskap. Testgruppelevernas kunskapsnivå utifrån både formativa och summativa bedömningar var också i genomsnitt 15 procent bättre än övriga elever som utgjorde kontrollgruppen (Grupp B) och som inte fått en undervisning i samhällskunskap lika fokuserad på humor och komiskt berättande som elevtestgruppen (Grupp A) fick. Studien visar att en strukturerad humoristisk berättarteknik främjar en inkluderande och avslappnad lärmiljö, samt att det komiska berättandet hjälper till att konkretisera abstrakta koncept och främja ett djupare lärande. Observationer visade också att dessa metoder förbättrade klassrumsklimatet och relationerna mellan elever och lärare. 

Trots dessa ovanstående positiva upptäckter identifierades även utmaningar kopplat till studien: Humor kan vara distraherande om den inte strategiskt anpassas till innehållet, och det finns en risk att elever exkluderas om humorn blir alltför ironisk eller satirisk. Till exempel kan humor som oavsiktligt berör kulturella eller personliga känslor skapa oönskade spänningar. Humor och komedi som riktar sig mot andra och gör narr av människor på deras bekostnad - såsom förlöjligande, hånfull, förolämpande eller nedsättande humor - bör därför undvikas i undervisningen. För att minimera negativa konsekvenser av ett aktivt användande av humor och komiskt berättande i samhällskunskapsundervisningen så rekommenderas en kompetensutveckling för lärare i humor- och komedins berättartekniker samt utveckling av strategiska planeringsmodeller för att effektivt kunna integrera dessa metoder i samhällskunskapsundervisningen på gymnasiet. Dessutom, bör framtida forskning undersöka långsiktiga effekter, kulturella variationer och neurovetenskapliga perspektiv för att ytterligare belysa potentialen och förfina användandet av dessa metoder och pedagogiska verktyg för att ytterligare kunna berika undervisningen i samhällskunskap på gymnasiet. 

Nyckelord: humor, berättartekniker, didaktik, samhällskunskap, engagemang, förståelse, klassrumsklimat, elever, lärandemetoder, pedagogiska verktyg, formativ och summativ bedömning