This thesis conducts a stylistic analysis of Jonas Hassen Khemiri’s debut novel Ett öga rött (2003) with a particular focus on how multiethnic youth language functions as a deliberate stylistic device. The aim is to identify, categorize, and analyze the linguistic deviations, such as the consistent use of subject-verb order, lexical features (e.g. slang, idioms, and neologisms), as well as grammatical deviations in gender, agreement, and prepositional usage. The study is based on a qualitative text analysis in which theoretical frameworks from Lagerholm and Cassirer are employed to illuminate how stylistic markers shape the text’s expression and the reader’s experience. The results show that Khemiri deliberately exaggerates certain linguistic traits to create a distinctive linguistic profile, whereby multiethnic youth language functions as both a stylistic tool and a commentary on normative language ideals. Furthermore, the thesis results indicate that some stylistic expressions, such as idiomatic constructions, do not necessarily have a direct counterpart in authentically spoken youth language, suggesting the author’s creative use of language. The conclusions of the thesis contribute to a deeper understanding of how linguistic experiments can challenge traditional language structures while simultaneously reflecting social and cultural identities in contemporary Swedish literature.

Denna uppsats genomför en stilistisk analys av Jonas Hassen Khemiris debutroman Ett öga rött (2003) med särskilt fokus på hur multietniskt ungdomsspråk fungerar som ett medvetet stilistiskt grepp. Syftet är att identifiera, kategorisera och analysera språkliga avvikelser – såsom den konsekventa användningen av rak ordföljd, lexikala särdrag (t.ex. slang, idiom och nyskapade ord) samt grammatiska avvikelser i genus, kongruens och prepositionsbruk. Uppsatsen utgår från en kvalitativ textanalys där teoretiska ramar från Lagerholm och Cassirer används för att belysa hur stilmarkörer formar textens uttryck och läsarens upplevelse. Resultatet visar att Khemiri medvetet överdriver vissa språkliga drag för att skapa en distinkt språklig profil, där multietniskt ungdomsspråk fungerar som ett stilistiskt verktyg och en kommentar till det normativa språkidealet. Vidare visar uppsatsens resultat att vissa stilistiska uttryck, såsom idiomatiska konstruktioner, inte nödvändigtvis har en direkt motsvarighet i autentiskt talat ungdomsspråk, vilket tyder på författarens kreativa språkanvändning. Uppsatsens slutsatser bidrar till en djupare förståelse av hur språkliga experiment kan utmana traditionella språkstrukturer och samtidigt spegla sociala och kulturella identiteter i samtida svensk litteratur.