Bakgrund: Trauma är en vanligt förekommande dödsorsak i Sverige. Tidigare forskning visar att den högteknologiska vårdmiljöer och teamets uppbyggnad kan vara utmanande för specialistsjuksköterskor samt hur stresshantering spelade roll. Anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor ansvarar för specialiserad vård, medicinteknik, etik, ledarskap, och patientcentrerad omsorg av patienter.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva erfarenheter av beredskap hos intensivvårdssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor för att vårda patienter som drabbats av trauma.

Metod: En kvalitativ ansats bestående av enskilda intervjuer med sju specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård. Materialet analyserades utifrån tematisk analys av Braun och Clarke.

Resultat: Deltagarna uppfattade erfarenhet som en central faktor i huruvida specialistsjuksköterskor upplever beredskap. Vanan av att ha tidigare haft patienter drabbade av trauma gav en ökad känsla av beredskap medan en okänd arbetsmiljö som akutmottagningen kunde ge en känsla av osäkerhet. Simuleringar samt möjlighet till inläsning av relevant litteratur upplevdes vara viktigt för den egna beredskapen.

Konklusion: Deltagarna ansåg att erfarenhet var avgörande för känslan av beredskap, där tidigare erfarenheter av vård av patienter som drabbats av trauma värderades högt. Realistiska simuleringar och en känd miljö var också en viktig förberedelse. Resultaten belyser vikten av teamarbete, utbildning och erfarenhet för att höja beredskapen vid traumaomhändertagande.

Background: Trauma is a common cause of death in Sweden. Previous research suggest that the high technological environment and the trauma team build can affect nurses in different ways, and how stress management play into trauma care. Nurses specialized in anesthesia and intensive care are responsible for specialized, technical care including ethics, leadership, and a patient centered viewpoint.

Aim: The aim of this study was to describe anesthesia nurses and ICU-nurses experiences of preparedness for the care of patients afflicted by trauma.

Method: A qualitative approach was used and personal interviews with seven specialized nurses were conducted. Thematic analysis was used, formulated by Braun and Clarke.

Findings: Participants perceived experience to factor into preparedness. Previous trauma experience led to a feeling of preparedness while unknown work environments led to feelings of insecurity. Simulation training and access to literature for personal studies was of importance for feeling personal preparedness.

Conclusion: The participants described experience to be essential for the feeling of preparedness, whereas previous experiences of caring for patients afflicted by trauma was highly valued. Simulations and a familiar environment contributed to preparedness. The results showed the importance of teamwork, training, and experience in order to heighten the sense of preparedness in trauma care.