Female genital mutilation is a global issue affecting girls and women worldwide, particularly in parts of Africa, Asia, and the Middle East. Female genital mutilation has been practiced for approximately 2,000 years and is upheld by cultural, social, and religious norms, despite not being officially endorsed by any major world religion. Women seek medical care for both psychological and physical complications related to female genital mutilation. Healthcare professionals increasingly encounter women who have undergone female genital mutilation, which necessitates adequate knowledge to provide appropriate care and support.

Aim: The aim of this study is to highlight the experiences of women who have undergone female genital mutilation in their encounters with healthcare professionals.

Method: A literature review based on 16 scientific articles examining the experiences of women with female genital mutilation within a Western healthcare context. Data collection was conducted in the CINAHL and PubMed databases, and the analysis was performed according to Friberg’s five-step model.

Results: Women's experiences of healthcare related to female genital mutilation were categorized into three main themes: knowledge and competence, experiences of healthcare, and challenges in seeking care, with a total of seven subthemes. The study revealed that these factors acted as barriers preventing women with female genital mutilation from seeking medical care.

Conclusion: The study identified a lack of knowledge and cultural competence among healthcare professionals, as well as insufficient medical understanding of female genital mutilation. Communication difficulties, particularly those related to language barriers, further complicated the healthcare encounter. These shortcomings resulted in women not receiving the necessary care. The study emphasizes the importance of empowerment and guidance to enhance women's autonomy and improve their quality of life. It is evident that healthcare professionals need to increase their knowledge in order to provide individualized care based on a professional approach, which would improve the quality of care and reduce stigma in healthcare relationships. 

Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är ett globalt problem där flickor och kvinnor världen över utsätts för ingreppet, särskilt i delar av Afrika, Asien och Mellanöstern. Könsstympning har praktiserats i cirka 2000 år och upprätthålls av kulturella, sociala och religiösa normer, trots att ingen större världsreligion officiellt stödjer den. Kvinnor söker vård för både psykiska och fysiska komplikationer relaterade till könsstympning. Vårdpersonal möter allt oftare könsstympade kvinnor, vilket kräver att de besitter adekvat kunskap för att kunna erbjuda rätt vård och stöd.

Syfte: Syftet med studien är att belysa könsstympade kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande.

Metod: En litteraturöversikt baserad på 16 vetenskapliga artiklar som undersöker könsstympade kvinnors erfarenheter av sjukvården i en västerländsk kontext. Datainsamlingen genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed, och analysen utfördes enligt Fribergs femstegsmodell.

Resultat: Kvinnors upplevelser av könsstympning inom sjukvården delades in i tre huvudteman: kunskap och kompetens, upplevelse av sjukvården och utmaningar i att söka vård, med totalt sju subteman. Studien visade att dessa faktorer utgjorde hinder för könsstympade kvinnor att söka vård.

Slutsats: Studien påvisade bristande kunskap och kulturell kompetens hos vårdpersonal samt otillräcklig medicinsk kunskap om könsstympning. Kommunikationssvårigheter, särskilt relaterade till språkbarriärer, försvårade ytterligare mötet med vården. Dessa brister ledde till att kvinnorna inte fick den vård de var i behov av. Studien betonar vikten av empowerment och vägledning för att stärka kvinnors egenmakt och förbättra deras livskvalitet. Det framgår tydligt att sjukvårdspersonal behöver fördjupa sin kunskap för att kunna erbjuda individanpassad vård utifrån ett professionellt förhållningssätt, vilket skulle förbättra vårdkvaliteten och minska stigma i vårdrelationen.