Barns och ungas livsvillkor påverkas av hur våra städer och byggda miljöer utformas. När barnkonventionen inkorporerades 2020 lyftes därför bland annat vikten av att beakta barns rättigheter och intressen i planläggning av mark- och vattenanvändning. I samband med inkorporeringen betonades därtill att det även efter att barnkonventionen blivit lag fanns ett behov av fortsatt vägledning och ett systematiskt transformeringsarbete av konventionens artiklar i svensk lagstiftning. Trots detta har några initiativ till att införa bestämmelser om barns rättigheter i den svenska plan- och bygglagstiftningen inte tagits. Till skillnad från den svenska lagstiftningen innehåller den norska plan- och bygglagstiftningen krav på beaktande av barns rättigheter och intressen. Mot denna bakgrund undersöks och jämförs i artikeln hur barns rättigheter reglerats i svensk respektive norsk plan- och bygglagstiftning. Därtill diskuteras om den svenska regleringen bör influeras av den norska regleringen. I artikeln visas att det råder oklarheter kring om och hur barns rättigheter ska beaktas vid planering i Sverige medan den norska lagstiftaren tydligt tagit ställning till att barns och ungas rättigheter och intressen ska beaktas vid planering i Norge. Den norska lagstiftningen, som består av allmänt hållna bestämmelser, kompletteras med nationella riktlinjer och vägledningar, vilket innebär att förväntningarna på den kommunala planeringen är betydligt tydligare i Norge än i Sverige. För att tydliggöra intentionerna med hur barnkonventionen ska förstås vid planläggning bör därför den svenska lagstiftaren överväga att införa bestämmelser om barns och ungas rättigheter och intressen i plan- och bygglagstiftningen. Den norska lagstiftningen kan med fördel fungera som inspiration.