Sammanfattning Bakgrund: I alla tider har döende personer tagits omhand dock olika sätt. Att vårdas utifrån en helhetssyn ligger till grund för dagens palliativa vård och vårdformen har resulterat i att många lever längre med god livskvalitet trots obotlig sjukdom. I Sverige avlider 90 000 personer varje år och cirka 80 procent är i behov av palliativ vård. Studier visar att hemmet är en plats många vill dö på och för att detta ska vara möjligt behöver praktiska förutsättningar som fungerande stöd, kvalificerad personal i hemsjukvård och delaktiga närstående finnas. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av palliativ vård i hemsjukvård. Metod:En beskrivande litteraturstudie gjordes. 11 vetenskapliga kvalitativa artiklar valdes ut och granskades efter granskningsmallar. Huvudresultat visade att sjuksköterskor upplevde osäkerhet på grund av bristande kunskap och behovet av fortbildning och stöd av kollegor behövdes för att bemöta och hantera känslomässiga situationer de mötte i arbetet. Sjuksköterskorna upplevde känslomässiga påfrestningar av arbetet, trots detta upplevdes meningsfullhet. Mötet med patient och närstående skapade goda relationer och relationerna främjade arbetet. Slutsats: Genom att ta vara på sjuksköterskors upplevelser av palliativ vård i hemsjukvård kan kunskapsluckor belysas och åtgärdas. Att implementera handledning och samtalsstöd kan stärka sjuksköterskornas trygghet och detta kan bidra till att vården i livets slutskede blir mer individanpassad och professionell.