Idag saknar förskolor i både större och mindre städer i allt större utsträckning lämpliga utomhusmiljöer för sina dagliga utomhusaktiviteter. Artikeln visar hur relationen mellan förskolors sociala och rumsliga förutsättningar och stadsrummets krympande öppna ytor för barns lek, umgänge och rekreation blottlades och ställdes på sin spets under covid-19-pandemin. Med utgångspunkt i teorier om hur policy iscensätts och görs till handling i praktiken (Ball et al., 2011), mobilitetspraktiker (Nansen et al., 2015) och med en mobil etnografisk ansats (Cresswell, 2012) diskuterar vi hur två innerstadsförskolor hanterade Skolverkets uppmaning att vistas ute så mycket som möjligt under pandemin. En viktig del av pandemins ”utomhuspolicy” var att börja och avsluta förskoledagen utomhus. I artikelns analyser framträder hur pedagoger och barn tillsammans – och i konkurrens med andra – skapar plats för förskoleaktiviteter i den täta staden. I analyserna framgår vikten av att se till lokala kontextuella förutsättningar i förståelsen av förskolors möjligheter att tidsrumsligt organisera och genomföra vardagliga utevistelser i det offentliga rummet. Resultaten visar att då utbildnings- och stadsplanering inte tillhandahåller lämpliga miljöer för förskolebarns utevistelser läggs ansvaret för detta över på förskolorna. Det blir i praktiken förskolepedagogernas uppgift att hantera stadsmiljöns bristande tillgång på platser för barns lek, rörelse och platsanknytning. 

When Space is not Enough. Consequence of Densification for Preschool’s Outdoor Activities

Preschool yards, functional for daily outdoor activities, are often lacking in contemporary large as well as smaller cities. Our analysis shows how the relation between preschool’s social and spatial conditions and urban shrinking space for children’s play, socialization and recreation, was exposed and brought to a head during the Covid-19 pandemic. Based on theories of policy enactment (Ball et al., 2011), mobility practices (Nansen et al., 2015) and with a mobile ethnographic approach (Cresswell, 2012), we discuss how two innercity preschools handled the pandemic’s ’outdoor policy’, especially how to start and finish the preschool day outdoors. The analysis shows how teachers and children collaborate in creating space for preschool activities in the dense city, and how this is done in competition with other preschool groups. The analysis shows the importance of taking local contextual conditions into consideration, for understanding preschools possibilities to time- spatially organize and conduct everyday outings in public space. The results show that when educational and urban planning do not provide for proper preschool yards, the responsibility for children’s access to spaces for play, movement and place-attachment is transferred to preschool staff to handle in public space.