Studien syftar till att undersöka hur fritidshemmet arbetar för att stödja elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och hur samarbetet med vårdnadshavare bidrar till elevernas välbefinnande och trygghet. Underlaget för studien grundar sig i kvalitativa metoder i form av semistrukturerade intervjuer med fritidspersonal, vårdnadshavare, specialpedagog samt skolledning som sedan har analyserats utifrån ett samverkansteoretiskt perspektiv samt specialpedagogiskt perspektiv. Resultatet visar vikten av god kommunikation mellan vårdnadshavare och fritidspersonal. Det är en central del för samverkan, men brister uppstår när information om allvarliga situationer framförs för sent. I studien har det framkommit stor personal- och resursbrist samt en hög personalomsättning, vilket påverkar stödet och tryggheten för elever med särskilda behov. Fritidshemmet har en önskan om att ta en större del inom skolverksamheten men bortprioriteras, även vårdnadshavarna önskar att fritids är närvarande vid större samtal. Slutsatsen visar att en fungerande och tydlig kommunikation mellan fritidshem och vårdnadshavare är en avgörande aspekt för att skapa en trygg och stödjande miljö för elever med NPF.