Bakgrund: Ambulanssjuksköterskor utsätts regelbundet för traumatiska händelser, vilket kan påverka deras psykiska hälsa och arbetsförmåga. Kollegialt stöd har identifierats som en viktig resurs för att hantera dessa påfrestningar, det saknas dock kunskap gällande hur stödinsatser kan utformas för att vara både effektiva och personligt anpassade. Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskans erfarenheter av kollegialt stöd efter traumatiska händelser. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med nio ambulanssjuksköterskor. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien identifierade ett övergripande tema; ambulanssjuksköterskans väg genom trauma och bearbetning, samt fyra kategorier; kollegialt stöd, ambulanssjuksköterskans känslohantering och bearbetning, omständigheter som förhindrar eller främjar stödet samt stödstrukturer inom ambulanssjukvården. Resultaten visar att ambulanssjuksköterskor upplever kollegialt stöd som en avgörande faktor för återhämtning, men att stödet behöver vara både lättillgängligt och anpassat till individuella behov. Slutsats: Kollegialt stöd utgör en central del av ambulanssjuksköterskors hantering av traumatiska händelser, men för att vara effektivt behöver det aktiveras mer systematiskt och samtidigt möjliggöra individuell anpassning. Resultaten kan bidra till utvecklingen av mer hållbara och behovsbaserade stödstrukturer inom prehospital vård.

Background: Ambulance nurses are regularly exposed to traumatic events, which may impact their mental health and ability to work. Peer support has been identified as an important resource for managing these challenges, but there is a lack of knowledge on how support initiatives can be designed to be both effective and personally adapted. Aim: To explore the ambulance nurse’s experiences of peer support after traumatic events. Method: A qualitative interview study was conducted with nine ambulance nurses. Data were collected through semi-structured interviews and analyzed using qualitative content analysis. Results: The study identified one overarching theme – the ambulance nurse’s journey through trauma and processing – along with four categories: peer support, the ambulance nurse’s emotional processing and coping, conditions that hinder or promote support, and support structures within ambulance care. The findings indicate that ambulance nurses perceive peer support as a crucial factor for recovery, but that support needs to be both accessible and tailored to individual needs.Conclusion: Peer support is a central part of ambulance nurses’ coping strategies following traumatic events. However, to be effective, it needs to be activated more systematically while allowing for individual adaptation. The findings may contribute to the development of more sustainable and needs-based support structures within prehospital care.