Introduktion: Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste formen av demens. Antalet individer med demensdiagnos förväntas öka från cirka 57 miljoner år 2019 till 152,8 miljoner år 2050. Symtomen på AD inkluderar både kognitiva och icke-kognitiva, som minneförlust och depression. Progressionen av sjukdomen förklaras genom depositionen av amyloid beta-plack mellan neuroner i hjärnan, vilket leder till celldöd och atrofi. Standardbehandlingen består av symtomlindring, och forskning kring nya läkemedel för att bromsa progressionen pågår. Lecanemab och donanemab är nya monoklonala antikroppar som definieras som sjukdomsmodifierande. Huvudmålet är att reducera amyloid beta som förhoppningsvis återger kognitionen och lindrar icke-kognitiva symtom. Syfte: Studiens syfte var jämför effektivitets- och säkerhetsresultat hos antikropparna lecanemab och donanemab vid behandling av tidig AD, med fokus på kognitiva förbättringar, reduktion av amyloida plack och biverkningsprofiler. Bakgrunden till syftet var att uppmärksamma utvecklingen av nya läkemedel för att behandla AD, en obotlig sjukdom som påverkar både patienter och anhöriga. Metod: Arbetet var en litteraturstudie baserad på kliniska studier. Databasen PubMed nyttjades i artikelsökning, inklusionskriterierna var randomiserade kontrollerade studier, humant testsubjekt, utfallsvariablerna skulle berör förändring i kognition, plackreduktion och biverkningsprofil. Artikelsökningen resulterade i tre artiklar för lecanemab och fyra för donanemab, studierna var fas 1, 2 och 3. Resultat: Fas 1-studiernas resultat var likvärdiga och påvisade ingen dosberoende ökning i biverkningsprofilen. Båda fas 2-studierna missade de primära utfallsvariablerna som utvärderades med de kognitiva skalorna iADRS och ADCOMS för donanemab respektive lecanemab. Resterande kognitiva skalors resultat ansågs inte signifikanta på grund av missade variabler. Donanemab, TRAILBLAZER 1, påvisade en sannolikhet på 78% att kunna minska progressionen av sjukdomen med 25% i jämförelse med placebo, enligt iADRS. Lecanemab, proof-of-concept, påvisade en sannolikhet på 64% att kunna minska progression av sjukdomen med 25% i jämförelse med placebo, enligt ADCOMS. En procentuell reduktion av plack på 22% och 78% för lecanemab respektive donanemab. En högre frekvens av ARIA sågs för donanemab än lecanemab, >20% respektive <10%. Fas 3-studierna, TRAILBLAZER II och Clarity AD, klarade de primära utfallsvariablerna med iADRS och CDR-SB respektive. En reduktion på 84% och 71% av plack för donanemab respektive lecanemab, vilket båda påvisade statistiskt signifikanta. Frekvensen av ARIA var högre för donanemab än för lecanemab, 24% respektive 12,6%. Studierna har påvisat riskfaktorer för ökad risk av ARIA, såsom ApoE4-genen. Diskussion: En slutgiltig slutsats om huruvida den ena antikroppen har större fördel än den andra kan inte formuleras. Resultatet och datan indikerar fördelar och nackdelar med båda antikroppar, donanemab en högre procentuell reduktion av plack, medan lecanemab hade en lägre frekvens av ARIA. Individuella förutsättningar och behandlingskostnader kan komma att påverka möjligheten att i framtiden behandlas med antikropparna. Utvecklingen av antikroppar ger optimistisk syn på framtidens läkemedel för behandling av AD.