Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan verkar i en varierande miljö där vårdmöten med patienter i varierande åldrar ingår. Det krävs att ambulanssjuksköterskan har en bred kunskap för att vårdandet med det unika barnet ska bli korrekt. Barn som patient är en sällan händelse inom ambulanssjukvården, vilket leder till minskad erfarenhet av dessa ambulansuppdrag. Vid mottagande av larm om ett akut sjukt barn medför det känslor av stress, rädsla och ökat ansvar. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att vårda akut sjuka barn. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes, där åtta ambulanssjuksköterskor intervjuades. Intervjuerna transkriberades och en kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: I resultatet framkom fyra teman, vilka var: känsloladdade larm, strategier som en hjälpande hand, trygghet för barnet är essentiellt samt närstående är betydelsefulla för barnet. Ambulanssjuksköterskornas erfarenheter skilde sig före ankomst, på plats samt efter avslutat uppdrag. Genom att förbereda sig före ankomst till barnet skapades en trygghet och känsla av kontroll. Bemötandet och att skapa en relation till barnet samt dennes närstående upplevdes underlätta omhändertagandet. Barnets närstående ansågs vara en resurs för ambulanssjuksköterskan. För att bearbeta traumatiska erfarenheter var kollegor en betydelsefull strategi. Slutsats: Ambulanssjuksköterskors erfarenheter vid vård av akut sjuka barn skiljer sig beroende på utfallet för barnet men innebär ofta känslor av stress, nervositet och rädsla. För att öka tryggheten inför patientmötet ansågs tidigare erfarenhet, utbildning och förberedelser vara betydelsefulla faktorer. Stöd från kollegor ansågs vara viktiga för bearbetning av traumatiska händelser.

Background: The ambulance nurse works in a varied environment that includes care encounters with patients of varying ages. The ambulance nurse must have a broad knowledge in order to provide correct care for the unique child. Children as patients are a rare occurrence in ambulance care, which leads to reduced experience of these ambulance assignments. When receiving an alarm about an acutely ill child, it brings feelings of stress, fear and increased responsibility. Aim: To describe ambulance nurses' experiences of caring for acutely ill children. Method: A qualitative interview study was conducted, where eight ambulance nurses were interviewed. The interviews were transcribed and a qualitative content analysis was used. Results: The results emerged into four themes, which were: emotionally charged alarms, strategies such as a helping hand, safety for the child is essential and close relatives are important to the child importance of relatives for the child. The ambulance nurses' experiences differed before arrival, on site and after the assignment was completed. By preparing before arrival, a sense of security and control was created for the child. The treatment and creating a relationship with the child and their relatives were experienced as facilitating care. The child's relatives were considered a resource for the ambulance nurse. Colleagues were an important strategy for processing traumatic experiences. Conclusion: Ambulance nurses' experiences when caring for acutely ill children differ depending on the outcome for the child but often involve feelings of stress, nervousness and fear. To increase security before the patient meeting, previous experience, training and preparation were considered important factors. Support from colleagues was considered important for processing traumatic events.