The aim of this essay is to analyze creative expressions and identity in contemporary Swedish neo-pagan (Asatru) environments. Through my study, I want to show practical examples of how art, not limited to any single genre but in the sense of creative expressions in general, can be part of and define religious practice and identity. By applying Primiano´s theory of vernacular religion, so-called neo-paganism as described by the practitioners themselves can be viewed and studied as a timeless, universial undercurrent of everyday religious creativity, rather than as simply a modern religious movement.

Uppsatsen har som syfte att ur ett religionsvetenskapligt perspektiv analysera kreativt skapande och identitetsskapande i samtida svenska nyhedniska miljöer. Genom min studie vill jag visa praktiska exempel på hur kreativt skapande kan vara en del av en religiös praktik och samtidigt definiera och vidmakthålla en religiös identitet.

Speglandet av detta vardagliga skapande och levande av religiös praktik och identitet mot Primianos teori om vardaglig (vernacular) religion gör det möjligt att i ett större religionsvetenskapligt perspektiv sätta in och studera utövarnas egna beskrivningar av nyhedendomen som en tidlös, universell underström av kreativ religiös praktik, snarare än enbart som en avgränsad modern religionsbildning.