Bakgrund: Varje år överlever cirka 900 människor av hjärt- och lungräddning på sjukhus i Sverige. Sjuksköterskan är oftast den första personen som agerar vid en kritisk situation. Sjuksköterskan har en central roll i vården och det är av betydelse att sjuksköterskan håller sin kunskap uppdaterad för att kunna följa de senaste riktlinjerna avseende livräddande åtgärder.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser i samband med hjärt- och lungräddning.Metod: En beskrivande litteraturstudie. Nio vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats inkluderades i resultatetHuvudresultat: Resultatet beskriver sjuksköterskors upplevelser före, under och efter hjärt- och lungräddning. Före hjärt- och lungräddning upplevde sjuksköterskorna brist på kunskap och att träning och utbildning inom hjärt- och lungräddning var nödvändigt för att sjuksköterskorna skulle känna sig redo mentalt och praktiskt. Under hjärt- och lungräddning upplevde sjuksköterskorna att det var viktigt med bra kommunikation och ett bra teamarbete. Efter hjärt- och lungräddning upplevde sjuksköterskorna att det var betydelsefullt med debriefing och stöd för att bearbeta vad de hade varit med om.Slutsats: Denna litteraturstudie beskriver sjuksköterskors upplevelser före, under och efter hjärt- och lungräddning. Resultatet visade att brist på kunskap och behovet av praktisk och mental förberedelse var centrala faktorer. Utbildning, välfungerande teamarbete, kommunikation och debriefing var avgörande för att minska stress och för att förbättra sjuksköterskornas välbefinnande. Regelbunden HLR-utbildning och debriefing bidrog till ökad trygghet, bättre livskvalitet och gav möjlighet till lärande, vilket stärkte sjuksköterskans yrkesroll.