Skriftliga räknemetoder är en grundläggande kunskap som eleverna i de tidiga skolåren behöver behärska. Problem har visats sig då många elever inte använder räknemetoderna på ett korrekt och effektivt sätt. Syftet med den här litteraturstudien är att granska hur skriftliga räknemetoder i addition och subtraktion, utifrån ett elevperspektiv i de tidiga skolåren, beskrivs i matematikdidaktisk forskning. I litteraturstudien undersöks möjligheter, hinder och användningsfrekvens av de skriftliga räknemetoderna och hur väl analysen av de nationella proven stämmer överens med internationell forskning. Majoriteten av det analyserade materialet är internationellt och har samlats in genom två databaser, en söktjänst samt kedjesökningar. Resultatet visar att de mest använda räknemetoderna är standardalgoritmen, talsortsvis beräkning samt stegvis beräkning och att de minst använda är kompensationsberäkning och indirekt addition. Elever möter hinder i talsortsvis beräkning vid subtraktionsuppgifter och vid indirekt addition uppstår hinder när skillnaden mellan talen är stora. Eleverna möter hinder i standardalgoritmen då de inte får förståelse för talens värde. Standardalgoritmen och talsortsvis beräkning gör det möjligt för eleverna att använda räknemetoderna på tresiffriga tal och om det är en liten skillnad mellan talen är det en fördel för eleverna att använda indirekt addition.