Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om vilken påverkan praktik hos nyexaminerade socialsekreterare, med beteendevetenskaplig utbildning har för det arbete som arbetsgivaren förväntar sig. Studiens teoretiska perspektiv är biografiskt lärande och erfarenhetsbaserat lärande.

Ansatsen är kvalitativ och materialet utgörs av intervjuer som bearbetats genom tematisk analys. Resultatet visar att beteendevetare som saknar praktik i utbildningen önskar att de haft den möjligheten, vilket skulle ha förstärkt känslan av anställningsbarheten. Beteendevetarna som haft praktik upplever sig själva som kompetenta och tillräckligt anställningsbara i högre grad än de utan praktik. Utifrån studiens teoretiska perspektiv på erfarenhetsbaserat lärande visar resultaten att praktik föredras i utbildningen, i enlighet med vad respondenterna angett.