Huruvida en avtalspart befinner sig i en underlägsen ställning i ett kommersiellt avtalsförhållande är avgörande vid skälighetsbedömningen av ett avtalsvillkor enligt 36 § avtalslagen (1915:218). Om en avtalspart bedöms inta en underlägsen ska denne åtnjuta ett stärkt skydd av domstolen mot oskäliga avtalsvillkor, vilket även benämns som skyddsprincipen. Syftet med uppsatsen är att utreda och fastställa hur rättsutvecklingen har påverkat näringsidkares möjligheter att få avtalsvillkor jämkade samt hur detta i sin tur påverkar utformningen av avtalsvillkor i kommersiella avtalsförhållanden. I uppsatsen används både en rättsdogmatisk och en empirisk metod. Med hjälp av det empiriska materialet belyses i uppsatsen hur rättsläget uppfattas och tillämpas i praktiken av praktiserande advokater samt hur osäkerheter om rättsläget påverkar utformningen av avtalsvillkor. Därtill tydliggörs det i uppsatsen att HD:s prejudikat saknar tydligt stipulerade huvudregler för bedömningen av en avtalsparts underlägsna ställning. Exempelvis saknas huvudregler som fastställer när och hur den underlägsna ställningen ska tillmätas betydelse i skälighetsbedömningen. ”Därutöver” identifieras och analyseras de omständigheter och förhållanden som i HD:s prejudikat torde ha varit avgörande för att fastställa en parts underlägsna ställning samt när och hur en avtalsparts underlägsna ställning har påverkat bedömningen av ett avtalsvillkors skälighet. Därutöver kvarstår, trots att vissa faktorer kan fastställas ha särskild betydelse för skälighetsbedömningen, oklarheter om rättsläget och dess praktiska tillämpning. Följaktligen är ett av uppsatsens mest centrala bidrag en systematisk prövningsmodell för när och hur domstolar bör beakta en avtalsparts underlägsna ställning i skälighetsbedömningen av ett avtalsvillkor. Modellen bygger på en strukturerad analys av primärt lagstiftning, rättspraxis samt förarbeten och syftar till att förtydliga när och hur domstolarna beaktar en avtalsparts underlägsen ställning. Genom att de relevanta omständigheterna och förhållanden i HD:s prejudikat har fastställts i uppsatsen kan modellen därtill dels bidra till en mer enhetlig och förutsebar rättstillämpning, dels ge näringsidkare vägledning för att redan vid avtalets ingående minimera risken för framtida tvister kring oskäliga avtalsvillkor.