Syftet med denna uppsats är att undersöka hur tre SFI-lärare samarbetar med tre studiehandledare på en kommunal SFI-skola samt hur studiehandledning på modersmålet anses påverka elevernas språkutveckling och lärande enligt SFI-lärarna. Studien bygger på en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys, där lärarnas och studiehandledarnas erfarenheter har analyserats för att identifiera mönster i samverkan och dess effekter studiehandledning på modersmålet på elevers språkinlärning. Resultaten visar att samtliga SFI-lärare tillskriver studiehandledning på modersmålet stor betydelse, inte enbart som ett språkligt stöd, utan också som en viktig social och kulturell resurs som ökar elevernas trygghet och delaktighet i undervisningen. Samtidigt visar studien på ett varierande samarbete mellan lärare och studiehandledare i både struktur och omfattning, vilket i vissa fall leder till att handledningen upplevs som ostrukturerad och mindre effektiv. Avsaknaden av enhetliga strategier för samverkan framstår som en bidragande faktor. Studien visar dock att när samplanering och gemensamt materialval genomförs på ett organiserat sätt, skapas en mer sammanhängande och likvärdig undervisning. Det framträder därför ett behov av att skolledningen förtydligar och stärker riktlinjerna för samverkan, i syfte att främja ett mer effektivt samarbete och säkerställa att handledningen på bästa sätt stödjer elevernas språkutveckling och lärande.