Denna kandidatuppsats undersöker hur fyra kvinnor upplever normer kring hälsa och träning samt hur deras användning av smartklockor påverkar dem, utifrån ett normkritiskt och sociokulturellt perspektiv. Studien bygger på en kvalitativ metod bestående av dagboksföring och semistrukturerade intervjuer, och identifierar tre centrala teman: Strikta normer stressar deltagarna, normen kring att träning bör leda till progression samt smartklockan som ett verktyg för bekräftelse för att säkerställa att deltagarna uppnår normerna. Resultaten visar att smartklockor kan förstärka befintliga normer och påverka användarnas relation till sin egen hälsa och träning. Diskussionen belyser även en motsägelse där smartklockor marknadsförs som verktyg för hälsa och välbefinnande, samtidigt som studiens resultat tyder på att användningen av smartklockor i en hälso- och träningskontext kan bidra till känslor av ångest, oro och stress. 

This bachelor's thesis examines how four women experience norms related to health and exercise and how their use of smartwatches affects them, from a norm-critical and sociocultural perspective. The study employs a qualitative method consisting of diary entries and semi-structured interviews, identifying three central themes: Strict norms stress the participants, the norm that exercise should lead to progression, and the smartwatch as a tool for validation to ensure that the participants meet the norms. The results indicate that smartwatches can strengthen existing norms and influence users' relationship with their own health and exercise. The discussion also highlights a contradiction in which smartwatches are marketed as tools for health and well-being, while the study's findings suggest that, in a health and exercise context, the use of a smartwatch can contribute to feelings of anxiety, worry, and stress.