Syftet med denna studie är att synliggöra musiklärares resonemang kring antagningsprov till gymnasieskolans estetiska program, inriktning musik. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförs med tre musiklärare som har erfarenhet av att sitta i jury till antagningsprov till gymnasiet. Det insamlade materialet från intervjuerna analyseras utifrån studiens teoretiska utgångspunkter, vilka är grundade i forskning gällande bedömningskulturer inom jurygrupper vid svenska musiklärarutbildningar: dels en musikcentrerad bedömningskultur med både professionellt och emotionellt formulerade bedömningar, dels en personcentrerad bedömningskultur med fokus på att personligheten bör passa studierna. Även omtanke som argument för exkludering vid musiklärarutbildningar används som teoretisk utgångspunkt. I linje med denna forskning framkommer det att dessa bedömningskulturer och bedömningsformuleringar även förekommer vid bedömning inom antagningsprov till gymnasieskolans estetiska program, inriktning musik, för att bedöma de sökandes lämplighet med avseende musikaliska färdigheter och personlighet. Det som avgör personlighetsmässig lämplighet är enligt lärarna egenskaper som kan gynna studier i allmänhet. Omtanke används som argument för exkludering, vilket kopplas till personlighetsmässig lämplighet, genom resonemanget att elever som av olika anledningar inte klarar studierna drabbas negativt gällande mående, sociala relationer och studieframgångar. Till skillnad från högre musikutbildning används däremot omtanke även som argument för inkludering, då funktionen av poäng från proven anses gynna sökande med musikaliska förkunskaper men som har lägre betyg. Med utgångspunkt i att proven till de tre skolorna i studien inte är urvalsgrundande, vilket innebär att nybörjade inom musik kan bli antagna om söktrycket till skolorna är lågt, samt svårigheter med bedömning vid antagningsprov, ifrågasätts antagningsprovens syfte, tillförlitlighet och trovärdighet.