Bakgrund: Barn som anhöriga till en intensivvårdspatient har en lagstadgad rätt att vara delaktiga i vårdprocessen. Intensivvård är en högteknologisk skrämmande miljö för barnen och de är berättigade information och stöd utifrån denna svenska lagstiftning. Dock finns det en osäkerhet bland hälso- och sjukvårdspersonalen om hur dessa barn ska inkluderas och hur barnen kan tänkas reagera på exempelvis intensivvårdsmiljön. Syfte: Syftet var att belysa barn som anhöriga till en intensivvårdspatient, beskrivna utifrån barnets-, föräldrarnas samt intensivvårdssjuksköterskans perspektiv. Metod: En strukturerad litteraturstudie med kvalitativ metod. Baserad på elva vetenskapliga artiklar, där artiklarnas resultat extraherats med tematisk dataanalys enligt Polit och Beck (2021). Resultat: Barn som anhöriga på IVA upplever nyfikenhet, oro och chock vid sitt första besök. De vill först situationen men kan känna sig överväldigade av vårdmiljön. För att behålla en känsla av normalitet fortsätter de sin vardag, men upplever samtidigt oro och sorg över framtiden. Barn har ett stort behov av information och känner sig ofta utanför då viktig information undanhålls. Föräldrar har svårt att besvara frågor, och sjukvårdspersonalen riktar sig främst till vuxna. När information saknas försöker barnen själva hitta sätt att först vården. Slutsats: Barn som anhöriga till intensivvårdspatienter kan uppleva oro, maktlöshet och osäkerhet. Deras lidande är inte bara fysiskt utan även känslomässigt och existentiellt, särskilt när de känner utanförskap. Brist på information kan förstärka detta, medan trygghet, närvaro och åldersanpassat stöd från vårdpersonal och anhöriga kan göra situationen mer hanterbar. Genom att inkludera barnen respektfullt i vården kan deras lidande lindras och ersättas med förståelse och delaktighet.

Background: Children as relatives of an intensive care patient have a statutory right to be involved in the care process. Intensive care is a high-tech, frightening environment for children, and they are entitled to information and support based on this Swedish legislation. However, there is uncertainty among healthcare professionals about how these children should be included and how the children might react to, for example, the intensive care environment. Purpose: The purpose was to shed light on children as relatives to an intensive care patient. Seeing through the perspective of children, parents and the intensive care nurses. Method: A structured literature study with a qualitative method based on eleven articles, that were extracted using a thematic data analysis, according to Polit and Beck (2021). Results: Children who are relatives in the ICU experience curiosity, anxiety and shock on their first visit. They want to understand the situation at first but can feel overwhelmed by the care environment. To maintain a sense of normality, they continue their daily lives, but at the same time experience anxiety and sadness about the future. Children have a great need for information and often feel left out when important information is withheld. Parents have difficulty answering questions, and healthcare staff mainly address adults. When information is lacking, children try to find ways to understand the care themselves. Conclusion: Children who are relatives of intensive care patients can experience anxiety, powerlessness and uncertainty. Their suffering is not only physical but also emotional and existential, especially when they feel left out. Lack of information can reinforce this, while security, presence and age-appropriate support from healthcare professionals and relatives can make the situation more manageable. By respectfully including children in care, their suffering can be alleviated and replaced with understanding and participation.