Syftet med studien var att undersöka hur pedagogiska relationer och dess funktion i relation till utbildningens mål uttrycks i förskolans systematiska kvalitetsarbete. Utifrån Sven Persson och Jonas Aspelins teorier om pedagogiska relationer som kvalitetens brännpunkt har vi använt oss av tematisk analys för att granska förskoleavdelningars kvalitetsrapporter. Resultatet av vår studie visar att det finns spår av pedagogiska relationer i kvalitetsrapporterna i form av relationella begrepp men att det pedagogiska huret ofta osynliggörs och därmed lämnar det utan granskning och möjlighet till utveckling. Slutsatsen efter detta arbete är att det systematiska kvalitetsarbetet ofta inte omfattar processuella kvalitetsindikatorer som pedagogiska relationer utan har en resultatinriktad prägel där orsaker till resultat i form av barns utveckling och lärande utelämnas.