Bakgrund: Kommunikation mellan sjuksköterskan och patienten utgör en central del inom omvårdnaden och blir en utmaning för sjuksköterskor vid vård av personer med demenssjukdom. Kognitiv nedsättning kan försämra patientens språkförmåga och förmågan att uttrycka sina behov, vilket kan leda till en bristande kommunikation och därmed ökad risk för suboptimal vård. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av kommunikation vid vård av personer med demenssjukdom. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie baserad på en kvantitativ och åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet inkluderar tre huvudkategorier: Kommunikationsstrategier, Utmaningar av kommunikation i vården och Sjuksköterskors kompentensutveckling. Sjuksköterskor beskrev att kommunikation krävde kontinuerlig anpassning utifrån patientens kognitiva och verbala förmåga. Vidare framkom det att sjuksköterskor upplevde att individuella och organisatoriska faktorer begränsade kommunikationen med patienten. Sjuksköterskor betonade vikten av utbildning inom kommunikation för att stärka den kommunikativa förmågan och säkerställa personcentrerad vård. Konklusion: Sjuksköterskors erfarenheter visar att individanpassad kommunikation förbättrar patientens delaktighet och förståelse i vårdprocessen. Det framkom att kognitiv nedsättning, tidsbrist, hög arbetsbelastning, stressfylld vårdmiljö och bristande kompentens utgör hinder för en effektiv kommunikation. För att säkerställa personcentrerad vård krävs kontinuerlig kompetensutveckling och organisatorisk stöd.

Background: Communication between the nurse and the patient constitutes a central part of nursing care and becomes a challenge for nurses when caring for people with dementia Cognitive impairments can affect the patient’s ability to express their language abilities and needs of care, leading to communication difficulties and an increased risk of suboptimal care. Purpose: The purpose was to illuminate nurses’ experiences of communication in the care of patients with dementia. Method: The study was conducted as a general literature study. The result was based on one quantitative and eight qualitative scientific articles, selected from two different databases. Results: The result include three main categories: Communication strategies, Challenges of communication in healthcare and Nurses competence development. Nurses described that communication required continuous adaptation based on the patient’s cognitive and verbal abilities. Furthermore, it emerged that nurses experienced limited communication with the patient. Nurses emphasized the importance of communication training to strengthen their communicative ability and ensure person-centered care. Conclusion: Nurses experiences show that individualized communication improves patient participation and understanding the care process. It was found that cognitive impairment, time constraints, high workload, a stressful care environment and lack of competence constitute barriers to effective communication. To ensure person-centered care, continuous competence development and organizational support are required.