Analysen utforskar förändring i narrativ struktur i adaption till spelmediet. Spelet The Da Vinci Code och filmen med samma namn analyseras och jämförs för att att finna förändringar i den narrativa strukturen. Detta görs med hjälp av Seymour Chatmans kernels och satellites, samt Voglers modell för the hero's journey. Analysen finner att större delar av verkets kärnpunkter och karaktärisering komprimeras till klungor med längre sekvenser gameplay emellan. Verkets fokalisering (i Genettes termer) förändrats från variable- till fixed focalization. Enligt Voglers modell framstår en ny dimension av prövningar och en ordeal i extern styrka, i koppling till den långt högre utsträckning av action som ses genom verket. Verkets affektiva remediering minskar, då den ethos som ligger till grund för ursprungsverket förändrats. Arbetet kan ses som en del i en större kartläggning av speladaptioner, spelgenre och tidsperiod, för att dra mer fasta slutsatser om tendenser inom speldesign och förutsättningar för spelmediet.