Denna studie undersöker hur slöjdlärare resonerar kring individanpassning i planering ochundervisning, med fokus på balans mellan struktur och flexibilitet för effektivt lärande. Med enkvalitativ fallstudie som metod intervjuades fyra legitimerade slöjdlärare i Malmö kommun.Studien utgår från sociokulturell teori och begreppet pedagogisk innehållskunskap (PCK) för attanalysera lärarnas erfarenheter och metoder för individanpassning.Resultaten visar att lärarna använder olika strategier för att anpassa undervisningen, exempelvisgenom att variera uppgiftens svårighetsgrad, erbjuda valfrihet i arbetsmaterial och uppmuntraelevernas kreativa uttryck. Utmaningar identifierades i form av tidsbrist, stora elevgrupper ochbegränsade resurser, vilket ibland försvårar möjligheten att ge varje elev optimala förutsättningar.Analysen framhåller att individanpassning inte bara främjar elevernas motivation ochsjälvförtroende utan också skapar en mer inkluderande undervisningsmiljö.Slutsatsen är att individanpassning i slöjdundervisningen kräver flexibilitet och pedagogiskskicklighet för att balansera elevernas behov av stöd och självständighet. Studien pekar även påbehovet av ytterligare forskning kring hur individanpassning kan optimeras i praktisk-estetiskaämnen och föreslår förbättringar i utbildning och resurser för slöjdlärare.