I media diskuteras åtgärder inom kriminalvården för att minska återfall i brott. Frågan är aktuell då det råder personalbrist, platsbrist samt överbeläggning som minskar möjligheter till behandling för klienten. Studiens syfte var att undersöka hur personalen framställer arbetet med sexualbrottsförövares eventuella motstånd i behandlingen och anstaltsmiljö samt hur personalen beskriver kommunikationen till och om klienter. En kvalitativ intervjustudie med användning av vinjetter och en hermeneutisk utgångspunkt, där fyra respondenter som är ansvariga för klienternas behandling på anstalt blev intervjuade. Studiens resultat analyserades av Goffmans teori om totala institutioner. Resultatet av studien visade på att relationsskapande och ickedömande bemötande mot klienten är av stor vikt för motivation till behandling. Vidare visade resultatet att affektreglering och självtillit var behandlingens huvudfokus. Resultatet visade dessutom ett aktivt motarbete av personalen för att fördomar inte skulle påverka klientens behandling negativt.