Syftet med föreliggande studie var att undersöka a) om användning av sociala medier (styrketräningsfokuserad, utseendefokuserad och jämförelsefokuserad) medierar sambandet mellan social kroppsångest och muskeldysmorfi och b) om användning av sociala medier (styrketräningsfokuserad, utseendefokuserad och jämförelsefokuserad) medierar sambandet mellan internalisering av muskelideal och muskeldysmorfi. Studien var av kvantitativ tvärsnittsdesign och datainsamlingen genomfördes via en digital enkät. Totalt deltog 95 män i studien, i åldrarna 18-54 år (M=27.38, SD=6.42) som använde sociala medier och hade styrketräning som sin huvudsakliga träningsform. Resultatet från medieringsanalysen visade en statistiskt signifikant indirekt effekt av social kroppsångest på muskeldysmorfi genom utseendefokuserad användning av sociala medier, samt av internalisering av muskelideal på muskeldysmorfi genom styrketräningsfokuserad användning och utseendefokuserad användning av sociala medier. Resultatet visade även en icke-statistiskt signifikant indirekt effekt av social kroppsångest och internalisering av muskelideal på muskeldysmorfi genom jämförelsefokuserad användning av sociala medier. Studien grundar sig på behovet av att förstå de specifika mekanismer genom vilka sociala medier kan påverka utvecklingen av muskeldysmorfi, särskilt genom olika användningsfokus. Olika typer av social medieanvändning kan påverka uppkomsten av muskeldysmorfi i olika hög grad. Resultatet stödjer tidigare forskning som visar att sociala medier, genom att förstärka orealistiska kroppsideal, kan påverka hur individer ser på sina egna kroppar och öka risken för utvecklingen av muskeldysmorfi. 

The purpose of the present study was to investigate a) if social media use (strength training-focused, appearance-focused and comparison-focused) mediates the relationship between social physique anxiety and muscle dysmorphia and b) if social media use (strength training-focused, appearance-focused and comparison-focused) mediates the relationship between internalization of muscle ideals and muscle dysmorphia. The study design was quantitative cross-sectional and data collection was done via a digital questionnaire. A total of 95 males between 18-54 years (M=27.38, SD=6.42) who used social media and had strength training as their main form of exercise participated in the study. The results of mediation analysis showed a significant indirect effect of social physique anxiety on muscle dysmorphia through appearance-focused use of social media, and of internalization of muscle ideals on muscle dysmorphia through strength training-focused use and appearance-focused use of social media. The results showed no significant indirect effect of social physique anxiety and internalization of muscle ideals on muscle dysmorphia through comparison-focused use of social media. The study is based on the need to understand the specific mechanisms through which social media may influence the development of muscle dysmorphia, particularly through different usage focuses. Different types of social media use can affect the development of muscle dysmorphia to different degrees. The results support previous research showing that social media, by reinforcing unrealistic body ideals, can affect how individuals view their own bodies and increase the risk of developing muscle dysmorphia.