SAMMANFATTNING

 Hypertoni är en av de största riskfaktorerna för kardiovaskulära sjukdomar och drabbar över 1,2 miljarder människor globalt. I Sverige lider cirka 27% av den vuxna befolkningen av hypertoni, vilket gör det till en betydande folkhälsoutmaning. Farmakologisk behandling är den vanligaste strategin för att hantera hypertoni, men fysisk aktivitet har visat sig vara en effektiv och säker icke-farmakologisk metod för att sänka blodtrycket och förbättra den kardiovaskulära hälsan. Syftet med detta arbete var att undersöka effekten av fysisk aktivitet på blodtryckskontroll hos patienter med hypertoni, både som en enskild behandlingsmetod och i kombination med antihypertensiva läkemedel. Arbetet baserades på vetenskapliga artiklar som identifierades genom en sökning i databasen PubMed. Fem randomiserade kontrollerade studier valdes ut och granskades för vidare analys. Studierna undersökte effekten av olika typer av fysisk aktivitet, såsom aerob dans, promenader, måttlig aerob träning samt avslappnings- och andningstekniker, på blodtrycket hos patienter med essentiell, kontrollerad, okontrollerad och resistent hypertoni. Systoliskt och diastoliskt blodtryck var de primära parametrarna som användes för att analysera effekten av fysisk aktivitet på blodtrycket. Resultaten visade att fysisk aktivitet hade en statistiskt signifikant blodtryckssänkande effekt i samtliga studier. Dessutom observerades att fysisk aktivitet i vissa fall var lika effektiv som läkemedelsbehandling (studie 4) och kunde minska behovet av antihypertensiva läkemedel (studie 2), vilket potentiellt kan reducera risken för biverkningar. Studierna var dock begränsade av korta interventionsperioder och ett litet antal deltagare. För att säkerställa de långsiktiga effekterna av fysisk aktivitet vid hypertoni behövs ytterligare forskning med större population och längre uppföljningstider. Slutsatsen är att fysisk aktivitet är en ofarlig och effektiv strategi för att sänka och kontrollera blodtrycket hos patienter med hypertoni och bör betraktas som en del av behandlingen, snarare än ett komplement.