Denna studie undersöker hur matematiklärare på mellanstadiet upplever och använder metoden kooperativt lärande inom problemlösning. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där lärande ses som en social process. Genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare analyseras deras erfarenheter samt vilka möjligheter och utmaningar de ser med metoden. Resultaten visar att kooperativt lärande kan stärka elevernas problemlösningsförmåga genom att främja matematiska resonemang, begreppsförståelse och språkutveckling. Lärarna upplever att samarbete ger eleverna möjlighet att diskutera lösningar, formulera sina tankar och ta del av olika perspektiv, vilket leder till en fördjupad förståelse. Studien identifierar dock utmaningar, såsom att deltagandet i grupparbetet inte alltid är jämlikt, vissa elever engagerar sig mer, medan andra behöver stöd för att våga eller kunna delta. Det finns även ett behov av tydliga strukturer och stödinsatser, särskilt för elever som har svårt att anpassa sig till samarbetsformer på grund av språkliga eller kognitiva utmaningar. En balans mellan individuellt och kooperativt lärande, där elever får möjlighet att tänka självständigt men också utvecklas genom interaktion med andra. Studien bidrar med praktiska insikter om hur kooperativt lärande kan implementeras i matematikundervisningen för att stärka elevernas problemlösningsförmåga.