Denna studie syftar till att synliggöra förskollärares beskrivningar av arbetet med barn i behov av särskilt stöd med fokus på de strategier som används på individ, grupp och förskolenivå samt vilka utmaningar och möjligheter förskollärarna möter. Vi har genomfört en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer har använts. Sex förskollärare blev intervjuade. Studien har analyserats utifrån tematisk analysResultaten visar att förskollärarna arbetar med olika stödinsatser såsom bildstöd, TAKK, och anpassningar i lärmiljön. Specialpedagogens roll lyfts fram som central för att stötta personalen med rådgivning, verktyg och kompetensutveckling. De utmaningar som framkom var personalbrist, otillräcklig kompetens och svårigheter i att balansera stöd till individen och resterande barngrupp vilket påverkar förskollärarna att fullt ut kunna möta de barn som är i behov av särskilt stöd. I studien relateras resultaten till det relationella och kategoriska perspektivet, där förskollärare både beskriver individuella anpassningar och behov av en inkluderande lärmiljö som gynnar hela barngruppen. Slutsatserna pekar på att tidiga insatser uppfattas göra skillnad inför barnets fortsatta skolår vilket forskningen lyfter fram. När förskollärarna inte kan ge det fulla stödet till de barn som är i behov av särskilt stöd uppfattas detta resultera i att barnen hamnar i utanförskap och inte får möjlighet att utvecklas. Kompetensutveckling är en betydande del som skapar möjligheter för förskollärarna att stötta de barn som är i behov av särskilt stöd.