Although physical activity is associated with general well-being and improved quality of life, compulsive exercise behaviour, such as exercise dependence, can be detrimental to an individual’s physical and psychological health. Different models have been introduced to describe the phenomenon, though seldom tested. Based on the expanded interaction model of exercise addiction (Dinardi et al., 2021), the aim of the study was to investigate the mediating effect of stress on the relationship between exercise identity and exercise dependence as well as on the relationship between body dissatisfaction and exercise dependence. Variables were measured using the Exercise Dependence Scale-Revised (EDS-R), Exercise Identity Scale (EIS), Multidimensional Body-Self Relations Questionnaire’s Appearance Evaluation and -Orientation subscales (MBSRQ-AE/AO) and Perceived Stress Scale (PSS). Participants were 99 regular exercisers (61 women, 38 men; M_Age = 33.37, SD = 10.24 years), and data was collected via an online questionnaire. 9.1% of the participants were classified as “at risk for exercise dependence”. While the mediation analysis indicated no significant indirect effect of stress on both relationships, the present study found significant direct effects between exercise identity, body dissatisfaction, and exercise dependence. Additionally, it was found that stress predicts exercise dependence. This partly aligns with the pathways presented in the model. Future research should focus on further testing the model to investigate the role of stress and develop a universal assessment tool for measuring exercise dependence. 

Även om fysisk aktivitet är förknippat med allmänt välbefinnande och förbättrad livskvalitet, kan tvångsmässigt träningsbeteende, såsom träningsberoende, vara skadligt för en individs fysiska och psykiska hälsa. Olika modeller har introducerats för att beskriva fenomenet, men de har sällan testats. Baserat på den ”expanded interaction model of exercise addiction” (Dinardi et al., 2021) var syftet med studien att undersöka den medierande effekten av stress på sambandet mellan träningsidentitet och träningsberoende samt på sambandet mellan kroppsmissnöje och träningsberoende. Variablerna mättes med hjälp av Exercise Dependence Scale-Revised (EDS-R), Exercise Identity Scale (EIS), Multidimensional Body-Self Relations Questionnaire's Appearance Evaluation and Orientation subskalorna (MBSRQ-AE/AO) och Perceived Stress Scale (PSS). Deltagarna var 99 regelbundna motionärer (61 kvinnor, 38 män; M_Ålder = 33,37, SD = 10,24 år) och data samlades in via ett digitalt frågeformulär. 9,1% av deltagarna klassificerades som ”i risk för träningsberoende”. Medieringsanalysen visade ingen signifikant indirekt effekt av stress på båda relationerna, dock fann studien signifikanta direkta effekter mellan träningsidentitet, kroppsmissnöje och träningsberoende. Dessutom visade det sig att stress predicerar träningsberoende. Detta stämmer delvis överens med de samband som presenteras i modellen. Framtida forskning bör fokusera på att ytterligare testa modellen för att undersöka stressens roll samt att utveckla ett universellt mätinstrument för att mäta träningsberoende.