Ett krig pågick i dagens Ukraina även för hundra år sedan. Den polsk-sovjetiska konflikten 1920 är bakgrunden till Isaak Babel´s modernistiska verk Konarmija från 1926. Litteraturkritiker beskriver ofta Babel´s prosa som ”poetisk”. Stil anses dominera över struktur och sujett. Även frågan om genre har studerats intensivt. Syftet med föreliggande arbete har varit att undersöka om sujett och narrativ struktur finns i Konarmijas berättelser och om dessa ändå kan klassificeras som noveller. Analysen har stött sig främst i Jurij Lotmans kultursemiotiska teori där begrepp som kultursemiotiskt rum, gräns och händelse är speciellt relevanta. Viktiga teoretiska verktyg har hämtats från de ryska formalisternas arbeten: sujett-fabel-oppositionen, begreppet motiv, sujettskapande grepp, samt en definition av novellen och dess struktur. Objekt för studiet har varit berättelsen ”Eskadronnyj Trunov”. Till en början har analysen av den narrativa strukturen avgjort frågan om genre: ”Eskadronnyj Trunov” är en novell med ett centralt tema. Vidare har analysen påvisat förekomsten av en sujett som skapas huvudsakligen genom berättarens-huvudhjältens rörlighet över gränser som formas mellan olika kultursemiotiska rum. Ett antal sådana gränsövergångar har identifierats som enligt Lotman resulterar i kultursemiotiska händelser. Studien har även visat att dessa händelser, som enligt Lotman är sujettskapande, är hierarkiskt relaterade vilket i sin tur påvisat förekomsten av en hierarkisk sujettstruktur. Dessutom har analysen konstaterat att olika hjältar i ”Eskadronnyj Trunov” befinner sig inom ramarna för olika kultursemiotiska, rumsliga oppositioner vilket skapar en kultursemiotisk polyfoni. Slutligen har slutsatserna om novellens centrala tema, peripeti och sujett bekräftats med hjälp av studium av material som Babel´ använt som stoff till ”Eskadronnyj Trunov”.