Denna uppsats handlar om de utmaningar som modersmålslärare och elever upplever i förhållande till språkliga resurser. Studien syftar till att beskriva modersmålslärares och elevers uppfattningar om användningen av alla elevers språkliga resurser i modersmålsundervisningen och hur translanguaging används som strategi i pedagogisk verksamhet. Studiens teoretiska utgångspunkt är translanguaging och Vygotskijs sociokulturella teori. Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med både elever och modersmålslärare. 

Några av de slutsatser vi kom fram till utifrån dessa intervjuer är att samtliga modersmålslärare är överens om vikten av att elever tillägnar sig sitt modersmål för att bättre kunna lära sig svenska som andraspråk. Modersmålslärarna upplever att dialektskillnader är en utmaning i deras arbete. En ytterligare utmaning var att planera undervisning som möter samtliga elevers olika kunskapsnivåer.

Några slutsatser vi kommit fram till utifrån dessa elevintervjuer visar tydligt en positiv inställning till modersmålsundervisningen och integration av translanguaging. Detta motiverar lärare att införliva det i undervisningsstrategier inom undervisning i modersmål. En del uttrycker sin uppskattning för möjligheten att använda sin språkkunskap under lektioner genom translanguaging som är ett framgångsrikt arbetssätt. En slutsats är att läraren behöver skapa utrymmen för translanguaging för eleverna och bjuda in dem att lära sig använda standararabiska i klassrummet för att höja och förbättra sin prestation och nivå.