Bakgrund: Patienter med demenssjukdom är en vanlig patientgrupp inom akutsjukvård. Sjuksköterskor finner denna patientgrupp komplex att vårda. Syfte: Att beskriva smärtbedömning hos patienter med demenssjukdom inom akutsjukvård. Metod: Uppsatsen är en litteraturöversikt där förberedelserna och genomförandet av arbetet har utgått från Polit och Becks niostegsmodell. Datainsamlingen gjordes från tre databaser, PubMed, CINAHL och PsycInfo. Totalt inkluderades 18 artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats utifrån syftet samt inklusions- och exklusionskriterier. Alla inkluderade artiklar har genomgått kvalitetsgranskning samt är etiskt godkända. Resultat: Det påvisas både svårigheter och möjligheter i smärtbedömning av patienter med demens. De subteman som framkom under möjligheter till god smärtbedömning var: vikten av erfarenhet, en god dokumentation samt bedömningsverktygens nytta. Kommunikationssvårigheter, brist på kunskap samt hinder med akutsjukvårdsmiljön var de subteman som framkom under svårigheter att utföra smärtbedömning. Svårigheter som främst sticker ut är kommunikationssvårigheter med patienterna samt okunskap eller avsaknad av erfarenhet. Dessutom står många patienter med demens utan smärtbedömningar och således utan smärtbehandling vilket orsakar onödigt lidande. De möjligheter som lyfts fram är exempelvis samarbetet med kollegor, skattningsskalor och erfarenhet. Den kliniska blicken och utbildning lyfts fram som viktiga aspekter för att förbättra smärtbedömningen. Slutsats: Vårdpersonal behöver mer utbildning och kunskap om vården av patienter med demens med smärta. Onödigt lidande kan bli en konsekvens på grund av okunskapen men det finns goda möjligheter till god smärtbedömning och smärtskattning. Det finns exempelvis flertalet smärtbedömningsskalor som är validerade på flera olika språk att använda. Det är inte bara inom akutsjukvård som det brister i smärtvården av dessa patienter utan hela vårdkedjan uppvisar brister. Dessa patienter står ofta utan, med för lite eller fel typ av läkemedel för sina symtom.

Background: Patients with dementia are a common patient group in acute care. Nurses find this patient group complex to care for. Aim: To describe pain assessment in patients with dementia in acute care. Method: The thesis is a literature review where the preparation and implementation of the work has been based on Polit and Beck's nine-step model. Data were collected from three databases, PubMed, CINAHL and PsycInfo. A total of 18 articles with both qualitative and quantitative approaches were included based on the aim and inclusion and exclusion criteria. All included articles have undergone quality review and are ethically approved. Results: Both difficulties and opportunities are identified in pain assessment of patients with dementia. The sub-themes that emerged under opportunities for good pain assessment were: the importance of experience, good documentation and the usefulness of assessment tools. Communication difficulties, lack of knowledge and barriers with the acute care environment were the sub-themes that emerged under difficulties in performing pain assessment. Difficulties that mainly stand out are communication difficulties with patients and ignorance or lack of experience. In addition, many patients with dementia are left without pain assessments and thus without pain management, causing unnecessary suffering. Opportunities highlighted include collaboration with colleagues, rating scales and experience. The clinical perspective and education are highlighted as important aspects to improve pain assessment. Conclusion: Healthcare professionals need more training and knowledge about the care of patients with dementia in pain. Unnecessary suffering can be a consequence of ignorance, but there are good opportunities for good pain assessment and pain rating. For example, there are several pain assessment scales that are validated in several different languages to use. It is not only in emergency care that there are shortcomings in the pain care of these patients, but the entire care chain shows shortcomings. These patients are often left without, with too little or the wrong type of medication for their symptoms.