Bakgrund: I Sverige lever ungefär 150 000 människor med demens och antalet beräknas öka i takt med den åldrande befolkningen. Av dem uppskattas 60% bo hemma och hälften vårdas av någon i sin närhet, vilket kallas informell vård. I framtiden kommer antalet sjuksköterskor vara otillräckligt i förhållande till vårdbehovet. Anhöriga kan därför vara en resurs för att underlätta vård- och omsorgspersonalens totala vårdbehov. Genom kunskap om anhörigas upplevelser kan förutsättningarna öka för ett hälsosamt vårdande. Syfte: Att belysa upplevelser av att vårda sin partner med demenssjukdom i hemmet. Metod: Litteraturstudiens genomförande har baserats på den metod som Kristensson (2014) föreslår. Tio kvalitativa vetenskapliga artiklar, hämtade från databaserna Cinahl och PubMed, har inkluderats i litteraturstudien. Artiklarna har analyserats med hjälp av en integrerad analysmetod. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorierna förändringar i vardagen, upplevelser av stöd samt sjukdomens påverkan på anhörigvårdaren. Författarna bedömde att de mest framträdande resultaten fanns i underrubrikerna brist på egentid, upplevelser av kunskap och att gå från partner till vårdgivare. Slutsats: Sjuksköterskan bör inkludera och vara lyhörd för anhörigvårdaren och upplevelser av att vårda sin dementa partner och säkerställa att de får förmedla sina behov för att orka med rollen. Det är viktigt att ge information och kunskap till anhöriga som önskar det. Förhoppningen är att det kan förbättra anhörigas upplevelser av att vårda sin partner med demenssjukdom i hemmet.