Malmökommissionen bör ses mot en historisk utveckling av befolkningsinriktat folkhälsoarbete, där Rudolf Virchows berömda citat, Alma-Ata deklarationen och Brundtlandkommissionens tankegods, utgör viktiga inspirationskällor. Lunds universitet i Malmö hade en lång tradition av epidemiologisk forskning och sjukdomsförebyggande insatser när en modern befolkningsinriktad hälsofrämjande strategi började tillämpas på 1980-talet. Denna innebar ett nära samarbete med Malmö stad. Det fanns därför mycket goda förutsättningar att fortsätta detta samarbete 2010 i form av en Kommission för ett socialt hållbart Malmö - Malmökommissionen, inspirerad av Världshälsoorganisationens Kommission för hälsans sociala bestämningsfaktorer, den så kallade Marmotkommissionen. Malmökommissionens slutrapport 2013 hade två övergripande rekommendationer för att minska de sociala klyftorna i hälsa, att etablera ett socialt investeringsperspektiv samt att demokratisera kommunens processer genom ökad participation via etablerandet av kunskapsallianser. Därutöver 24 specifika mål och 72 åtgärder. En extern utvärdering 2019 och en uppföljningskonferens 2023, indikerade att de övergripande rekommendationerna, särskilt den första, fått ett långsiktigt fäste i Malmö stads organisation som ett nytt synsätt att hantera flera folkhälsorelevanta strukturer och processer. Flera av de konkreta förslagen hade också genomförts, men Malmökommissionens roll i dessa sammanhang var delvis oklar. Hälsans ojämlika fördelning visade en bättre trend jämfört med riket under uppföljningstiden, men Malmökommissionens betydelse för detta kan inte säkert påvisas då många andra faktorer kan spela in. Vid uppföljningskonferensen framkom ett tydligt intresse från såväl den politiska ledningen, som från tjänstemannaledningen och andra intressenter att fortsätta ett reformarbete i den riktning som Malmökommissionens pekat ut i sin slutrapport. Dessa resultat diskuteras utifrån Kingdons teori om de tre ’strömmarna’ av problem, policy och politik som bestämmer möjligheterna för ny policy att få genomslag. Vidare utifrån Lindbloms teori om policyimplementering i form av småstegsprincipen då möjlighetsfönster öppnar sig. Vidare argumenteras för den teoretiska betydelsen av en participatorisk ansats då det gäller att formulera ny policy och implementera denna, utifrån en diskussion om betydelsen av socialt kapital och det sociala kontraktet för en socialt hållbar utveckling.

The Commission for a socially sustainable Malmö should be viewed against the historical background of population-based public health interventions, where the famous words of Rudolf Virchow, the Alma-Ata declaration and the final report of the Brundtland Commission all are sources of inspiration. Lund University at its campus in Malmö had had a long tradition of epidemiological research and preventive health initiatives, when a modern population-based approach for health promotion was launched in the 1980s. This approach introduced a close collaboration with the City of Malmö. This meant that there were very good pre-requisites in place to continue this collaboration 2010 in the shape of a Commission for a socially sustainable Malmö – the Malmö commission, inspired by the World Health Organization Commission on Social Determinants of Health, the so-called Marmot commission. The final report of the Malmö commission in 2013, made two overarching recommendations in order to decrease the social inequalities in health; to establish a social investment perspective, and to make the City’s processes more democratic by increased participation via the establishment of knowledge alliances. Moreover, it presented 24 specific goals and 72 concrete suggestions. An external evaluation in 2019 and a follow-up conference in 2023, indicated that the overarching recommendations, especially the first one, had made a durable impact in the organization of the City of Malmö as novel perspective for dealing with several population health-relevant structures and processes. Several of the concrete suggestions had also been implemented, however the role of the Malmö commision was partly unclear in this context. Health inequalities showed a more favorable trend in Malmö compared to the rest of the country, but the contribution by the Malmö commission is unclear since many other factors could have influenced the trend. At the follow-up conference, a clear interest was expressed from leading politicians, as well as from staff in leading positions and from other stakeholders to continue the reform work in the direction indicated by the final report of the Malmö commission. These results are discussed using Kingdon’s theory of the three ’streams’ of problems, politics and policy, which determine the opportunities for new policy to make an impact. Furthermore, from Lindblom’s theory on policy implementation as a ’muddle-through’ process using occasional windows of opportunity. Also, an argument is made for the theoretical importance of a participatory approach in formulating and implementing new policy, based on the perspective of social capital and the social contract in order to accomplish a socially sustainable development.