Bakgrund: Klavikelfraktur är en av de vanligaste förlossningsskadorna som drabbar nyfödda barn. Frakturen läker oftast spontant men skapar onödigt lidande för barnet. Föräldrar till barn med klavikelfraktur är i regel missnöjda med den erhållna vården.

Syfte: Syftet med studien är att studera incidensen av och riskfaktorer för klavikelfraktur hos nyfödda barn.

Metod: En populationsbaserad kohortstudie med data från medicinska födelseregistret mellan år 2010-2022.  

Resultat: Totalt ingick 1 436 382 barn i studien, av dessa hade 2873 barn klavikelfraktur. Incidensen var 2 per 1000 levande födda barn under den angivna tidsperioden. Klavikelfraktur minskade med ca 20% samtidigt som det skedde en förändring av fördelningen av förlossningssätt. Kejsarsnitt ökade med 12,5% och förlossning med sugklocka minskade med 28%. De riskfaktorer som hade störst betydelse för att få en klavikelfraktur var makrosomi, skulderdystoci, diabetes typ 1 och sugklocka. Induktion av förlossningen ökade inte risken för klavikelfraktur.  

Slutsats: Incidensen av klavikelfraktur var 2 per 1000 levande födda barn mellan år 2010 och 2022, makrosomi och skulderdystoci var de två starkaste riskfaktorerna. Det är viktigt att vårdpersonal är medvetna om riskfaktorerna för klavikelfraktur för att kunna förebygga, tidigt upptäcka och behandla dessa frakturer då de annars skapar onödigt lidande för både barn och föräldrar. 

Background: Clavicle fracture is one of the most common birth injuries affecting newborns. The fracture usually heals spontaneously but causes unnecessary suffering for the child. Parents of children with clavicle fractures are generally dissatisfied with the care received. 

Aim: The aim of this study is to study the incidence of and risk factors for clavicle fracture in newborns. 

Methods: A population-based cohort study with data from the Medical Birth Register between 2010-2022. 

Results: A total of 1 436 382 children were included in the study, of which 2873 children had a clavicle fracture. The incidence was 2 per 1,000 live births during the specified time period. Clavicle fracture decreased by approximately 20% while there was a change in the distribution of delivery mode. Cesarean sections increased by 12.5% and vacuum-extraction decreased by 28%. The risk factors that had the greatest impact on the likelihood of a clavicle fracture were macrosomia, shoulder dystocia, type 1 diabetes, and vacuum-extraction. Induction of labor did not increase the risk of clavicle fracture. 

Conclusion: The incidence of clavicle fracture was 2 per 1000 live births between 2010 and 2022, with macrosomia and shoulder dystocia being the two strongest risk factors. It is important for healthcare professionals to be aware of the risk factors for clavicle fracture in order to prevent, detect, and treat these fractures early, as they otherwise cause unnecessary suffering for both the child and the parents.