Bakgrund

Efterfrågan på ambulanssjukvård ökar, fler patienter kvarstannar i hemmet efter bedömning, ett fenomen kallat non-conveyance. Ambulanssjuksköterskans roll har utvecklats och innefattar avancerade undersökningar och behandlingar, vilket ställer högre krav på komplexa bedömningar. Det förekommer en brist på forskning om ambulanssjuksköterskors och patienters upplevelser av att patienten kvarstannar på plats. För att utveckla enhetliga och evidensbaserade behandlingsriktlinjer krävs vidare forskning.

Syfte

Syftet med examensarbetet var att undersöka patienters och ambulanssjuksköterskors upplevelser kring att patienten kvarstannar på plats, oavsett om beslutet tas på initiativ av ambulanssjuksköterskan eller patienten själv, beskrivet utifrån ramverket Fundamentals of Care.

Metod

En kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats och en deduktiv innehållsanalys utifrån Fundamentals of Care genomfördes. Totalt 17 artiklar inkluderades och kvalitetsgranskades.

Resultat

Resultatet belyser hur både patienter och ambulanssjuksköterskor upplever vårdrelationen, patientens fysiska och psykosociala behov samt hur vårdkontexten påverkar mötet när patienten kvarstannar på plats. Särskilt framträdande är vikten av aktivt lyssnande, empati, att ge tid, ta patienten på allvar samt att erbjuda tydlig och anpassad kommunikation för att möjliggöra delaktighet. Ambulanssjuksköterskor upplever att deras erfarenhet, kompetens och förmåga att skapa ett tillgängligt skyddsnät kring patienten är avgörande för en trygg vårdsituation.

Slutsats

Aktivt lyssnande, empati och tydlig kommunikation är avgörande när patienter kvarstannar på plats. Patientens delaktighet och anpassad information stärker tryggheten. Examensarbetet visar på ett behov av organisatoriska åtgärder för att skapa lättillgängliga säkerhetsnät, evidensbaserade riktlinjer och utbildningsinsatser för ambulanssjuksköterskor. I syfte att stödja en trygg och patientsäker vård när patienten kvarstannar på plats.