Natur och kultur är idag integrerade dikotomier i samhället, vilket gör att dessa till stor del anses vara motsatser till varandra. Detta har inte alltid varit fallet, utan denna uppdelning påbörjas och blir allt mer utbredd under 1700-talet med den ändrade synen på naturen och människans plats i denna. Uppdelningen av omvärlden i olika kategorier återspeglas bland annat i uppkomsten av museet under 1800-talet då dessa delas in i kategorier såsom konsthistoriska, kulturhistoriska eller naturhistoriska. Denna uppdelning formar både samlingarna, utställningarna och inställningen till verksamheten.

Det naturhistoriska dioramat uppkommer i de naturhistoriska museer med publikinriktad verksamhet med syfte att utbilda om naturen och olika biologiska samband. Dioramorna var dock inte accepterade av alla naturvetenskapliga museer, utan anklagades allt som oftast för att vara ovetenskapliga, vilket berodde på att de består av en blandning mellan konst och vetenskap, natur och kultur. Idag anses dioramorna ofta istället reproducera föråldrade budskap eller visa på samhällsstrukturer istället för en objektiv bild av naturen.

Museerna idag har en något annan betydelse och inverkan i samhället än vid deras uppbyggnad, men de anses fortfarande vara en institution som förmedlar en form av sanning om verkligheten och har därför en roll i hur vi upplever och förstår vår omvärld. Syftet med undersökningen är därför att med en diskursanalytisk metod identifiera vad dioramorna på museet idag förmedlar om naturen och om människans förhållande till den, samt vilken plats dioramat har på museet idag. Genom att synliggöra den bild av naturen som finns kan den även brytas upp och ifrågasättas. Resultatet visar till stor del att dessa synsätt som dioramat kritiseras för att framföra fortfarande är synliga, men att dioramat som form öppnar upp för flertalet tolkningar och möjligheter för en bredare förståelse om naturen.

Nature and culture are today integrated dichotomies in society, which means that these are primarily considered opposites of each other. This has not always been the case, though, as this division first began and became more widespread during the 18th century with the changed view of nature and man's place within it. The concept of dividing the outside world into different categories can also be observed when the first museums emerged in the 19th century as the museums also were divided into categories such as art history, cultural history, or natural history. This division shapes both their collections, the exhibitions, and their attitude to their work.

The natural history diorama is developed within the natural history museums with an audience-oriented purpose. The ambition was to educatethe audience in regard to nature and various biological connections. However, the dioramas were not accepted by all science-focused museums and were regularly accused of being unscientific, which was due to the fact that dioramas consist of a fusion of art and science, nature and culture. Today, dioramas are often considered to reproduce outdated facts or convey societal structures instead of an objective image of nature itself.

Museums today have a slightly different purpose and impact on society than when they first emerged, but they are still considered an institution that conveys a "truestory" about our reality and therefore has a role in how we perceive and understand our world. This study aims to use discourse analysis to identify what dioramas found in today's museums convey about nature and man's relationship to it and also what place the dioramas have in the museum today. By making this perception visible, it can also be broken up and questioned. The results show to a large extent that the attitudes that the diorama is criticized for manifesting and reproducing are still apparent, but also that the diorama as a concept opens up for more interpretations and possibilities, encouraging a broader understanding of nature.