Uppsatsens syfte är att ta reda på hur och med vilka metoder sex stycken koftor från 1700-talet skurits till och sytts samman och hur dessa uppgifter skulle kunna tillämpas i det moderna bruket av textilier för att öka resursmedvetenheten. Detta har gjorts med hjälp av en fallstudie med föremål från Gotlands museums magasin. Sex stycken sidenkoftor undersöktes för att ta reda på hur dessa tillverkats och om de bar spår av skarvning lagning och omsömnad. Fem av de sex undersökta plaggen var skarvade och två bar spår av att ha blivit lagade. En av koftorna bar spår av att ha sytts om. Slutsatsen av underökningen blev att vi kan lära oss mycket av bevarade plagg; både gällande hur de tillverkats men också gällande hur inställningen till tyg och kläder förändrats genom tiderna och vilka av dessa vi kan tillämpa idag för att bruka våra resurser på ett mer effektivt och medvetet sätt.

The purpose of this study is to examine six jackets from the 18th century and find out how they were made and what we can learn from that and apply in our modern use of textiles and clothes. Six jackets were examined to find out what kinds of seams they were made with and if traces of piecing, mending and altering were found. Almost all of the jackets had ben pieced, two bore traces of mending and one had been altered. The conclusion is that we can learn a lot from these historic clothes and the way they were made when it comes to the way we use and treat our own clothes.