Syftet med denna studie har varit att undersöka ett urval vård- och underhållsplaner för begravningsplatser från sju pastorat för att se hur planerna svarar mot Riksantikvarieämbetets föreskrifter om kyrkliga kulturminnen och hur användbara de är som förvaltningsverktyg. Planernas utformning och beskrivning av kulturhistoriska värden har undersökts och kyrkogårdsförvaltningarna har tillfrågats om hur de använder planerna. Undersökningen visar att planerna inte följer någon gemensam mall och skiljer sig åt även om det finns flera gemensamma nämnare. I urvalet syns också ett samband mellan planernas inriktningar och de kompetenser som upprättat planerna. Flera av planerna saknaren kulturhistorisk bedömning av begravningsplatsen som helhet och en stor del av informationen är allmänt hållen. Kyrkogårdsförvaltningarnas beskrivningar av användbarheten visar på stora variationer och de tillfrågade uppgav att det främst var vissa delar av planerna som uppfattades som användbara. Undersökningen visar även på skillnader i tolkningen av lagstiftning och att stiftens och länsstyrelsernas arbete med vård- och underhållsplanerna skiljer sig åt.

The purpose of this study has been to examine a selection of cemetery conservation management plans to see how the plans correspond to the Swedish National Heritage Board's regulations on ecclesiastical cultural heritage and how useful they are as management tools. The design of the plans and description of the cultural and historical values have been investigated and the cemetery administrations have been asked how they use the plans. The survey shows that the plans do not follow a common template and differ even if there are several common denominators. The selection also shows a connection between the plans' orientations and the competencies that have drawn up the plans. Several of the plans lack cultural-historical assessments of the cemetery as a whole and a large part of the plans' information is generally held. The cemetery administrations' descriptions of usability showed great variation and the respondents stated that only certain parts of the plans were perceived as practically useful. The survey also shows differences in the interpretation of legislation and that the work of the bishoprics and county administrative boards with conservation management plans differs.