Syftet med denna uppsats är att i lokal fysisk planering söka finna spår av Agenda 2030 och Sveriges miljömål och de formuleringar om kulturarvets bevarande, användning och utveckling som finns där. Särskild emfas har lagts på anpassad återanvändning. Eftersom byggsektorn står för stora delar av CO2 utsläpp och avfall utgördet befintliga byggnadsbeståndet en användbar resurs. Genom att granska dokument från förvaltningen i en svensk kommun (Södertälje) samt att intervjua personer inblandade i kommunens planeringsarbete har en bild av hur relationen mellan hållbar utveckling och kulturarv i fysisk planering målats. Resultatet visar att kommunen både bevarar, använder och utvecklar, men mycket få där anpassad återanvändning implementerats. Som slutsats har kulturvården som fält kommit långt när det gäller integrering i fysiskplanering men kan göra betydligt mer i arbetet med att använda den resurs byggnadsbeståndet utgör. 

This thesis aims to find traces of Agenda 2030 and Swedish goals for sustainability with its formulations regarding preserving, using and developing cultural heritage in local urban planning. Adapted re-use has been especially emphasized in this search. The construction sector has one of the highest levels of both emissions and waste. This means existing building stock is a huge resource, if used. Screening documents created by the building- and planning department of a municipality in Sweden and interviewing employees working close to issues about cultural heritage could show that the municipality preserves, uses and develops cultural heritage. Few cases that implemented adapted re-use where found. The conclusion is that the integration of cultural heritage in urban planning has come a long way. Improvements in helping to adapt and to use there source that the building stock constitutes can still be made.