Detta självständiga arbete är en empirisk studie vars syfte är att undersöka gesters funktion vid högläsning i årskurs 1 i svenskundervisningen med fokus på ords betydelse. Studiens data samlades in genom tre observationer av undervisning hos två lärare. Studiens data samlades även in genom två individuella intervjuer med lärarna, och två fokusgruppsintervjuer med deras elever. För att analysera observationsdata användes McNeills (1992:12–16) kategorisering av gester: metaforiska, rytmiska, ikoniska och deiktiska. Intervjudata bearbetades med hjälp av en innehållsanalys. Studiens resultat visade att ikoniska och deiktiska gester var de mest använda gesterna för att förklara ords betydelser under högläsning. Studiens resultat visade även att lärarna var positiva till gester då de ansåg att det hjälper till att tydliggöra ordens betydelse. Eleverna var överlag positiva till användningen av gester i undervisningen och nämnde hur lärare använder gester i form av pekningar för att beskriva ord. Några elever tydliggjorde dock att gester kan bli överflödiga om de används allt för ofta och att de bör användas på rätt sätt. Studiens slutsats är att gester är ett betydelsefullt hjälpmedel men att lärare noga bör överväga hur och i vilket syfte de används för att kunna skapa positiva upplevelser hos elever i klassrummet.