Hållbarhetsrapportering har fått stor betydelse i dagens samhälle. Däremot så har bristen på standardisering i sådana rapporter resulterat i jämförbarhetsutmaningar, vilket har gjort det svårt för intressenter att bedöma om företag bara säger att de bidrar till en hållbar framtid eller arbetar mot en hållbar framtid. Denna uppsats belyser informationsasymmetri i hållbarhetsrapportering, med fokus på GRI-2016-standarderna och metallindustrin. Studien undersöker hur sektorspecifika faktorer påverkar transparens och jämförbarhet i hållbarhetsrapporter, och problematiserar behovet av ökad transparens trots befintliga standarder. Genom att analysera perioden 2020–2021 ger studien en historisk kontext som kan användas för att förstå effekterna av framtida reformer inom hållbarhetsrapportering.

Studien undersöker de tio största företagen inom metallindustrin, som baseras på omsättning, för att illustrera det kontinuerliga behovet av ökad transparens inom hållbarhetsrapportering. Genom att använda en kvalitativ forskningsansats analyserar studien sekundära data och utvärderar hållbarhetsrapporter med hjälp av ett kodningsramverk som utformats med hjälp av tidigare studier inom detta ämne. Ramverket bedömer jämförbarheten i olika företags hållbarhetsrapporter.

För att kontextualisera resultatet tillämpas teorierna om legitimitet och intressenter, i syfte att belysa hur strategisk kommunikation och externa påtryckningar påverkar dessa rapporters trovärdighet och transparens. Resultaten ger en viss konsekvens när det gäller rapporteringspraxis, men det understryker också behovet av förbättrad standardisering för att förbättra jämförbarheten mellan företag.

I slutändan, för att avsluta denna studie, betonar resultaten vikten av fortsatta ansträngningar för att förfina standarder för hållbarhetsrapportering, särskilt när industrier övergår till ramverk som GRI-2021. Med det sagt är detta vad som krävs för att överbrygga klyftan i informationsasymmetri och öka transparensen i hållbarhetsrapporter, det behövs också för att stödja intressenter i att fatta välinformerade beslut.

Sustainability reporting has gained significant importance in contemporary society. However, the lack of standardization in such reports has resulted in comparability challenges, which has made it difficult for stakeholders to assess whether companies just say they are contributing to a sustainable future or working towards a sustainable future. This essay sheds light on information asymmetry in sustainability reporting, focusing on the GRI-2016 standards and the metals industry. The study examines how sector-specific factors affect transparency and comparability in sustainability reports and problematizes the need for increased transparency despite existing standards. By analyzing the period 2020–2021, the study provides a historical context that can be used to understand the effects of future reforms in sustainability reporting.The study examines the ten largest companies within the metal industry, which is based on turnover, to illustrate the continuous need for greater transparency within sustainability reporting. By utilizing a qualitative research approach, the study analyzes secondary data and evaluates sustainability reports by using a coding framework that was designed with the assistance of previous studies within this topic. The framework assesses the comparability of different companies’ sustainability reports. 

To contextualize said findings, the legitimacy and stakeholder theories are applied, aiming to highlight how strategic communication and external pressures influence the credibility and transparency of these reports. The results provide some consistency regarding the reporting practice however it also underscores the need for enhanced standardization regarding improving comparability across companies. 

Ultimately, to conclude this study the findings emphasize the importance of continued efforts to refine sustainability reporting standards, particularly when industries transition to frameworks such as GRI-2021. With that said this is what is required to bridge the gap in information asymmetry and increase transparency in sustainability reports, it is also needed to support stakeholders in making well informed decisions.