Hur våra städer och byggda miljöer utformas påverkar livsvillkoren för alla människor, inklusive för barn. FN:s barnkonvention, som innehåller rättigheter för barn, är sedan den 1 januari 2020 inkorporerad i svensk rätt och gäller därmed som svensk lag. Inför inkorporeringen uttryckte regeringen att beaktandet av barns rättigheter och intressen var prioriterade frågor för den fysiska planeringen. Av förarbetena till inkorporeringen av barnkonventionen betonades vidare att konventionens ställning som svensk lag innebär ett förtydligande av att rättstillämpare ska beakta barns rättigheter enligt konventionen i mål och ärenden som rör barn. Inkorporeringen ansågs också utgöra en grund för ett barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet. Några tydliga besked om hur barns rättigheter ska beaktas vid fysisk planering har dock inte lämnats från lagstiftaren eller staten. Detta väcker en rad frågor, bland annat vad barnkonventionen som svensk lag innebär för den fysiska planeringen samt hur barnkonventionen som svensk lag och plan- och bygglagen förhåller sig till varandra. 

I den här rapporten sammanfattas och redovisas de huvudsakliga resultaten från studien Barnkonventionen i kommunal planering. I studien har barnkonventionens förhållande till regelverket om planläggning enligt plan- och bygglagen studerats ur ett rättsvetenskapligt perspektiv. Studien består av tre delar. Del 1 utgör en rättslig analys av förhållandet mellan barnkonventionen som svensk lag och plan- och bygglagen med fokus på vad barnkonventionen i rättslig mening betyder för tillämpningen av plan- och bygglagen. Del 2 utgörs av en studie av planbeskrivningar till 175 detaljplaner från 15 kommuner, där fokus legat på hur kommunernas beaktat barns intressen och barns rättigheter i detaljplanerna. Del 3 är en komparativ studie där svensk och norsk lagstiftning jämförs. 

I rapporten visas att flera av rättigheterna i barnkonventionen är relevanta för den fysiska planeringen. Bland annat innehåller konventionen en rätt till vila, fritid, lek och rekreation vars förverkligande kräver att det finns lämpliga platser där barn exempelvis kan leka. Dessutom innehåller plan- och bygglagen ett antal bestämmelser som pekar ut att allmänna intressen som är viktiga för barn ska beaktas i planeringen, såsom intresset av grönområden och platser för lek. Såväl barnkonventionens bestämmelser som de allmänna intressena i plan- och bygglagen är dock allmänt hållna och lämnar ett relativt stort handlingsutrymme för kommunerna att väga olika intressen mot varandra. 

Undersökningen av regelverket visar att rättsläget är otydligt. Å ena sidan markerar inkorporeringen av barnkonventionen vikten av att barns rättigheter beaktas inom all offentlig verksamhet. Å andra sidan har barnkonventionen ännu inte i rättslig mening ansetts begränsa kommunernas handlingsutrymme. Det är med andra ord otydligt vad barnkonventionen som svensk lag faktiskt innebär för den fysiska planeringen och om konventionen innebär några skyldigheter för kommunerna. Dessa slutsatser bekräftas av studiet av planbeskrivningarna. I många beskrivningar nämns inte barn alls och i de fall barn nämns görs sällan en tydlig prövning av barns intressen och barns rättigheter. Detta tyder på att det råder osäkerhet i kommunerna om hur barns rättigheter ska beaktas. Majoriteten av de planbeskrivningar som studerats karaktäriseras vidare av ett vuxenperspektiv vilket innebär det är vuxnas perspektiv på barns rättigheter och barns intressen som ligger till grund för planeringen.

Mot denna bakgrund lämnas i rapporten ett antal medskick till såväl lagstiftaren som kommunerna. Det föreslås att lagstiftaren – om man menar allvar med att barns rättigheter är viktiga för den fysiska planeringen – bör överväga att införa bestämmelser i plan- och bygglagen som förtydligar hur barns rättigheter ska beaktas. I ett sådant reformarbete kan norsk rätt med fördel fungera som inspirationskälla. Vidare lämnas ett förslag på hur barns rättigheter kan beaktas i planeringen redan idag med utgångspunkt i principen om barnets bästa. Det konstateras också att det finns behov av ytterligare vägledning och kunskap som för samman kunskap om barns behov och intressen avseende fysisk planering och barnkonventionen som svensk lag.