Bakgrund: Separation är vanlig under barnets första fem år, eftersom föräldraskapet kan medföra stress, konflikter och minskad tid tillsammans. God kommunikation och ömsesidig bekräftelse stärker relationen och fungerar som en skyddsfaktor för den gravida kvinnan. Barnmorskor på mödrahälsovården stödjer par under graviditet och föräldraskap men begränsas av brist på tid, resurser och kompetens.

Syfte: Att beskriva partners erfarenheter av parrelationen under graviditet och efter förlossning.

Metod: För att svara på studiens syfte tillämpades en kvalitativ design med induktiv ansats. Datainsamlingen utfördes med elva semistrukturerade intervjuer. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med fokus på det manifesta innehållet.

Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier: Dynamik och samverkan iparrelationen, Att kommunicera i parrelationen, Tid för varandra samt Intimitet ochkärlek. Kategorierna hade två till tre underkategorier vardera. Kärnan i parrelationen förblev intakt trots de förändringar graviditeten och föräldraskapet medförde. Partnern erbjöd både fysiskt och psykiskt stöd, medan kommunikationen spelade en central roll – god kommunikation stärkte relationen, medan brister skapade utmaningar i parrelationen. De fysiska förändringarna hos kvinnan och en nyfödd påverkade parets sätt att umgås, och både gemensam tid och egentid minskade. Trots detta förstärktes känslan av samhörighet och kärleken fördjupades. Intimiteten påverkades under graviditet och tiden efter förlossningen, vilket vissa partners upplevde positivt, medan andra kände brist på närhet.

Slutsats: Övergången till föräldraskap medför utmaningar för parrelationen, men upplevdes som trygg och stabil genom medvetenhet om förändringarna och en stark grundkärlek mellan parterna.