Våld i nära relationer (VNR) är ett komplext fenomen med djupgående konsekvenser för både individ och samhälle. Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka hur (tidigare) våldsutsatta upplever en egen behandlingskontakt vid Mottagningen mot våld i nära relationer i Uppsala (MVU) som sker parallellt med våldsutövarens behandling, samt upplevelser av förändringar i självbild. Studien har en explorativ ansats och baseras på semistrukturerade intervjuer med 11 deltagare. Data analyserades med reflexiv tematisk analys (RTA), vilket resulterade i sju teman samt 22 underteman som belyser deltagarnas upplevda fördelaktiga och utmanande aspekter avbehandlingen samt dess påverkan på deras självbild.

Resultaten visar att behandlingen generellt upplevdes utgöra ett betydelsefullt stöd för (tidigare) våldsutsatta. Möjligheten att prata om våldet samt terapeutens bemötande och kunskap om VNR framkom som avgörande för att våga öppna sig, få förståelse för erfarenheter av våld samt bearbeta känslor av skuld. Många av deltagarna upplevde att behandlingen bidrog till fördjupad förståelse av egna mönster, ökad gränssättning samt till stärkande av självbilden. Samtidigt identifierades utmaningar, såsom bristande uppföljning samt samordning gällande de parallella behandlingarna.

Sammanfattningsvis antyder studien att parallella behandlingar vid förekomst av VNR kan utgöra viktigt stöd och upplevas stärkande av självbilden för våldsutsatta, både i en tidigare samt nuvarande våldsam relation. Studien understryker även vikten av att anpassa behandlingsinsatser förvåldsutsatta utefter behov och individ, samt att öka tillgängligheten av dessa, inte minst för marginaliserade grupper. Ytterligare forskning som undersöker parallella behandlingar vid förekomstav VNR krävs för att förbättra stöd och behandlingsinsatser för tidigare och nuvarande våldsutsatta.