Bakgrund: Psykisk ohälsa är en betydande folkhälsoutmaning som drabbar människor oavsett ålder eller bakgrund. En del i arbetet för att förebygga suicid är strukturerade suicidriskbedömningar. En strukturerad bedömning baseras på att skapa förtroende, samla in relevant information om patientens livssituation och identifiera risk- och skyddsfaktorer. Telefonrådgivning, som bedrivs via 1177 i Sverige, har blivit en central kanal för vård, där sjuksköterskor ger råd och stöd över telefon. Det är dock en utmaning att hantera psykisk ohälsa i dessa samtal, särskilt med begränsad tid och brist på verktyg för att bemöta patientens behov. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar av suicidriskbedömningar inom ramen för nationell telefonrådgivning på 1177. Metod: Kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats där ett strategiskt urval av deltagare användes. Tolv sjuksköterskor från sju olika regioner i Sverige intervjuades. Resultat: De analyserade intervjuerna mynnade ut i två beskrivningskategorier med totalt tio underkategorier. Kategori 1: Sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Med underkategorierna: Den inledande bedömningen. Att ge god omvårdnad. Att hänvisa och motivera till hjälp. Bemötande och relationsbyggande. Att hantera svåra samtal. Att arbeta utifrån tidsaspekten. Kategori 2: Sjuksköterskans verktyg. Med underkategorierna: Att arbeta utifrån stödsystem. Vikten av samarbete. Betydelsen av erfarenhet och kunskap. Det kollegiala stödets betydelse. Slutsats: Sjuksköterskors uppfattningar om suicidriskbedömningar via telefonrådgivning visar att erfarenhet och kunskap spelar en avgörande roll för att kunna utföra bedömningar på ett säkert och effektivt sätt. Sjuksköterskor upplever ofta stress och osäkerhet vid samtal med patienter som har suicidrisk, särskilt när de saknar erfarenhet eller verktyg för att genomföra en korrekt bedömning. Rådgivningsstöd och triagesystem är viktiga verktyg för att ge en strukturerad och säker bedömning, men erfarenheten hos sjuksköterskan väger tyngre. Andra viktiga verktyg är kollegialt stöd och samarbete med andra instanser. Relationsbyggande och trygghetsskapande är också centrala delar av arbetet, vilket underlättar inhämtandet av korrekt information och att skapa förtroende. Trots detta kvarstår utmaningar som avsaknad av fysisk bedömning och begränsad användning av videosamtal. För att säkerställa patientsäkerheten och förbättra arbetsmiljön är det av största vikt att sjuksköterskor erhåller rätt utbildning, verktyg och stöd, vilket kan stärkas genom specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård.