Denna uppsats undersöker hur bedömningen av ansvarsperiodens start- och slutpunkt och uppkomsttidpunkten för förpliktelser ska göras vid tillämpning av 25 kap. 18 § ABL. Bestämmelsen om medansvar föreskriver att styrelseledamöterna i ett aktiebolag kan bli personligt betalningsansvariga för bolagets förpliktelser. Medansvaret utlöses genom att styrelsen har underlåtit att vidta en eller flera av de tre ansvarsgrunder som anges i 25 kap. 18 § första stycket ABL. De tre ansvarsgrunderna är följande: (i) att styrelsen inte har upprättat och låtit bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning i enlighet med 25 kap. 13–14 §§ ABL, (ii) att styrelsen inte har sammankallat till en första kontrollstämma i enlighet med 25 kap. 15 § ABL, och (iii) att styrelsen inte har ansökt hos tingsrätten om att bolaget ska gå i likvidation i enlighet med 25 kap. 17 § ABL.

Om någon av de uppräknade ansvarsgrunderna föreligger, svarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består, enligt 25 kap. 18 § första stycket ABL. Det innebär att en ansvarsperioden kan avgränsas i form av en start- och slutpunkt. Vid bedömningen av ansvarsperiodens startpunkt saknas tydlig vägledning i lagtexten, vilket har lett till att olika tolkningar förekommer inom rättsvetenskapen. I uppsatsen analyseras dessa tolkningar. En av dessa framstår som väl förenlig med lagtextens ordalydelse. Enligt denna tolkning ska ansvarsperiodens startpunkt knytas till den tidpunkt då den ansvarige senast hade kunnat undgå sitt medansvar. Denna tidpunkt är beroende av vilken ansvarsgrund som aktualiseras. Om styrelsen har underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning, börjar ansvarsperioden att löpa när en sådan inte har upprättats inom upprättandefristen. Om underlåtenheten i stället avser att styrelsen inte kallat till en första kontrollstämma, inleds ansvarsperioden vid den tidpunkt då sådan stämma senast borde ha hållits. Om underlåtenheten avser att ansöka om likvidation gäller en tvåveckorsfrist enligt 25 kap. 17 § andra stycket ABL, vilket innebär att ansvarsperioden börjar löpa två veckor efter den senaste tidpunkten för den andra kontrollstämman.

I 25 kap. 20 § ABL anges tre omständigheter som utgör slutpunkter för ansvarsperioden. Enligt bestämmelsen omfattar medansvaret inte förpliktelser som uppkommit efter: (i) att en ansökan om likvidation har ingivits, (ii) att en kontrollbalansräkning, vilken visar att bolagets eget kapital motsvarar det registrerade aktiekapitalet, har granskats av bolagets revisor och lagts fram på bolagsstämman, eller (iii) att bolagsstämman, Bolagsverket eller en domstol beslutar om likvidation av bolaget. HD har dessutom i sin rättspraxis utvecklat ytterligare möjligheter att avsluta ansvarsperioden. Dessa inkluderar att en reviderad årsredovisning, som visar full täckning av det registrerade aktiekapitalet, har upprättats (NJA 2012 s. 858) eller att bolaget har försatts i konkurs (NJA 2018 s. 602). I det senare rättsfallet konstaterade HD även att ansvarsperioden kan upphöra genom att styrelsen vidtar den åtgärd som den tidigare försummat, det vill säga att en rättelse sker. Detta ligger väl i linje med formuleringen i 25 kap. 18 § första stycket ABL, om att medansvaret omfattar de förpliktelser som uppkommer under den tid underlåtenheten består, vilket antyder att en rättelse kan upphäva ansvarsperioden.

För att medansvaret ska omfatta en förpliktelse krävs att denna har uppkommit under ansvarsperioden. Utifrån HD:s rättspraxis kan utläsas ett antal riktlinjer för bedömningen av uppkomsttidpunkten för 3 förpliktelser. Utgångspunkten för bedömningen är regleringens ändamål. Medansvarets handlingsdirigerande funktion har betonats i såväl förarbeten som prejudikat och rättsvetenskaplig litteratur. Denna funktion syftar till att skydda bolagets borgenärer, och att fungera som ett påtryckningsmedel för att förmå styrelsen att följa kapitalbristreglernas handlingsmönster. I NJA 2020 s. 526 nyanserade HD denna uppfattning genom att framhålla att medansvaret även har en reparativ sida, och att regleringen inte enbart ska beakta borgenärernas intressen utan även ta hänsyn till styrelseledamöternas intressen. Utöver regleringens ändamål har HD även i NJA 2013 s. 725 utformat två principer som ska beaktas i bedömningen. Den första är omsorgsprincipen, som innebär att det ska beaktas vilka rättsliga och faktiska möjligheter bolaget haft att under ansvarsperioden påverka avtalsförhållandet. Om bolaget haft en sådan möjlighet, men inte utnyttjat denna, ska förpliktelsen omfattas av medansvaret. Den andra är riskprincipen, som innebär att borgenärens risk måste ha uppstått under ansvarsperioden för att förpliktelsen ska omfattas av medansvaret. Det innebär att hänsyn ska tas till om borgenären har drabbats av en riskökning och hur denna risk har förändrats under medansvarsperioden.