Den konstitutionella nödrätten är ett omtvistat rättsinstitut som avser rätten för de högsta statsmakterna att rättsenligt åsidosätta grundlag i nödsituationer. I Sverige är den konstitutionella nödrätten ett mycket sparsamt behandlat problem. Detta har vi förmodligen den unikt långa sammanhängande perioden av fred för vårt lands del att tacka för. I våra grannländer och i övriga Europa förhåller det sig annorlunda, båda vad gäller freden och diskussionen om konstitutionell nödrätt eller jämförbara rättsinstitut. Ett flertal länder har reglerat undantagstillstånd inom ramen för sin konstitution, däribland Finland. Sverige, Norge och Danmark sticker ut genom att vi har en tradition av en oskriven konstitutionell nödrätt. 

Uppsatsen syftar till att reda ut vad den konstitutionella nödrätten egentligen innebär. Vad grundar den sig i? Vilka förutsättningar måste vara för handen för att tillämpa den? Vilka rättsverkningar aktualiserar den? Om svaren på dessa frågor råder det ingen enighet i svensk rätt. De främsta rättskällorna som finns att tillgå består i gamla förarbeten i samband med tillkomsten av 1974 års RF. Vad har förändrats sen dess? Hur förhåller sig den konstitutionella nödrätten till framväxten av individuella fri- och rättigheter och ökade krav på rättsstatlighet? Detta är några av de frågor arbetet behandlar. 

En betydande del av arbetet ägnas åt att analysera den konstitutionella nödrätten ur ett rättsfilosofiskt och rättsteoretiskt perspektiv. Hur kan man förstå den konstitutionella nödrättens funktion i rättsordningen? Kan eller bör maktutövningen under alla omständigheter vara lagbunden? Finns det en yttersta gräns för den konstitutionella rätten, bortom vilken svaret på den konstitutionella rättens problem inte står att finna inom juridikens ramar? Dessa frågor är nödvändiga att ta ställning till för att kunna dra några slutsatser rörande uppsatsens frågeställningar. 

I arbetet drar jag slutsatsen att den konstitutionella nödrätten bäst förstås som en rätt för de högsta statsmakterna att med rättsligt bindande verkan vidta åtgärder i strid med grundlag. Denna rätt grundar sig i den demokratiska rättsstatens självbevarelserätt, och kan tillämpas då statsskicket är hotat eller satt ur spel på grund av extraordinära omständigheter, och en återgång till eller ett säkerställande av bibehållen normalitet inte kan uppnås på något annat sätt än genom att åsidosätta grundlagen. Rättsverkningarna av den konstitutionella nödrätten är en funktion av vad omständigheterna kräver. Det är således med ledning i självbevarelse man måste bedöma vilka åtgärder som måste och därmed kan vidtas. Själva syftet med den konstitutionella nödrätten, att säkerställa statsskicket fortbestånd, inbegriper en proportionalitetsbedömning, enligt vilken inga medel får användas som inte är oundgängligen nödvändiga med hänsyn till detta ändamål.